Hommage till Marcel Marceau

Jag valde att se föreställningen som en personlig hommage till Nils. För visst är det så att mim och cirkus hör ihop, i alla fall finns det beröringspunkter och vissa av smakproven i årets mimfestival på Boulevardteatern tror jag med bestämdhet att Nils skulle ha gillat.

Mim är mer än bara vitmålade ansikten och vita handskar på personer som finner sig inlåsta i en genomskinlig låda. Det är en scenisk förenkling av situationer och platser, avskalat och ja tyst, men i enkelheten blir den ofta svarta humorn desto tydligare. Mim är framförallt mycket fysisk teater och det är fascinerande att se vad en del kan göra med bara sina kroppar!

I mimcabaren fick publiken ta del av inte mindre än 20 olika uppträdanden, av varierande teman och även kvalitet. Allt var inte roligt eller bra, men flera nummer fick mig att skratta högt där jag satt. Till exempel den förvirrade clownen som var så osäker och inte vågade mima! Han gjorde mycket tafatta ansatser men gav upp direkt igen. En bit ur en pjäs som jag inte har hunnit skriva om än fanns också med: Hamlet -a stand up! En skådespelare spelar alla roller själv. Vansinnigt skickligt och vansinnigt roligt!

Earth hour och mim går inte helt smidigt hand i hand. Mim i mörkret är ingen hit. Men under tre minuter mimades det (tror jag) i totalt mörker. Vad han nu än gjorde så fick han (eller hon - vem vet?) många skratt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback