Corner Shop - bok 3:2009

Jag fick den i födelsedag! Corner Shop är en fin berättelse om en familj i London, med ursprung i Pakistan. Sonen, mamman och farfarn letar alla efter sin dröm. Men visst är det som Oscar Wilde säger: "In this world there are only two tragedies. One is not getting what one wants, and the other is getting it." Roopa Farooki är författaren, som även skrivit Bitter sweets. Ja, det blev lite kort recension den här gången.


Gomorra

I onsdags blev jag meddragen på bio av en kompis och hennes vänner. Jag fick för mig att det var en annan film, men det var maffiaskildringen Gomorra. Filmen bygger på boken med samma namn av Robert Saviano, som växt upp i det av maffian styrda Neapel. Jag har själv inte läst boken, ärligt talat hörde jag bara lite vaga rykten om den i samband med Savianos besök i Stockholm i höstas, och hade nog inte tänkt gå och se filmen heller om jag inte hade blivit medbjuden. Men jag är glad att jag följde med, för även om man nog hade haft med behållning av filmen om man hade läst boken innan, så var det en stark film som berörde. Den var lite rörig och det var svårt att hålla isär alla personer, men den innehöll även en hel del absurda och komiska scener, bara för att snabbt växla till grym iskyla. Absolut sevärd, men läs boken innan!

Teaterkurs 2

Även i måndags var det kul på teatern, men det var svårt igen. Men bra svårt. Vi tränade mer på att skapa plattform snabbt och på samspel. Impro behöver ju inte alltid vara humoristiskt och det visades i ett par scener där temat ofta var mycket allvarligt: mord och dödsfall till exempel. VI jobbade även med miljöer; kursledaren eller ett par av deltagarna målade upp ett rum på scenen, i fantasin förstås, och sedan fick vi spela upp scener i det rummet. Det gällde att förhålla sig till de förutsättningar som fanns, tex bord och soffor och fönster och komma ihåg var allt var, samtidigt som man spelade mot varandra. Tricky! Men roliga scener och games fanns förstås också med, tex förbjudna bokstaven: Man befinner sig i en affär, en står i affären och den andra ska handla. En bokstav är förbjuden och det gäller att spela sin roll utan att använda den förbjudna bokstaven. Skojigt!

Freuds cigarr

Årets hittills bisarraste teaterupplevelse måste bli Freuds cigarr på Boulevardteatern med Jonas Samuelsson-Nerbe i rollen som Doktor Freud. Tillsammans med Stockholms Musikteaterensemble eller Die Freuden som de heter i den här produktionen berättar han om Freuds liv och teorier. Kan verka dammigt men är nothing of the kind! Det är en musikal/komedi/singalong där publiken kommer riktigt nära och känner både ångesten från psykoanalysens faders egna faderskomplex och hans cigarrdoft. Det är roligt och fartfyllt och konstigt och underligt, särskilt när Samuelsson-Nerbe får hela publiken att sjunga med i visan: "Jag vill ha sex, sex, sex!"

Läs mer här:
www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=872802

Insomnia - not the movie

Det dröjde mer än en timma innan jag kunde somna. Samma visa tredje dagen i rad nu, jag är trött men kan inte somna eller somnar i en halvtimma bara för att vakna och titta på klockan. What´s the deal with that? Dessutom har jag börjat leva rövare på nätterna igen. Tavlan ovanför min säng står allt oftare nere på golvet nu när jag vaknar. Jag drömmer också att folk sover över så jag pratar massor i sömnen också. Min teori är att jag sover med öppna ögon så nu har jag köpt en sovmask så att jag inte ska se tavlan eller ängelkudden eller tofflorna och istället ägna nätterna åt att sova! Får se hur det går...

Teaterkurs 1

Puh! Jag är trött-pigg!

Nu har teatern dragit igång igen. Jag går en till breddnings-kurs, dvs samma kurs som jag gick i höstas, men med en ny lärare och med en delvis ny grupp. Vi är sju stycken som gick tillsammans i höst och det är 6 andra, som verkar både jätteduktiga och trevliga. Jag har stora förhoppningar för den här kursen. Det känns som att jag kommer att lära mig mycket och att kursen ska bli kul! Det var ingen mjukstart direkt utan pang på med små scener. Det som är bra är att det är lite svårt redan första gången och att kursledaren säger till när man gör fel eller glömmer något, men på ett bra sätt.

Idag fick vi träna på att snabbt etablera plattformen, dvs vilka är personerna på scenen, var befinner de sig och vad är temat för scenen? Inte alltid så lätt. Vi gjorde också en kul grej som hette fuck up the scen, och som gick ut på att någon skulle komma in i en redan etablerad scen med en helt ny idé som inte passade alls och de andra var tvungna att motivera det på något sätt. Ex: två personer spelade ett par som stod i dörröppningen och ojade sig över vädret ute. Plötsligt klev jag in i scenen och var en museiguide som visade runt en grupp och berättade om tavlor. De två första fick då hitta på ett sätt att motivera att det plötsligt var guidad tur i deras hus. Mycket skojigt!

Nu är det sent och jag borde gå och sova, men jag är alldeles för uppe i varv för det. Det dröjer nog en timma minst innan den här teaterapan somnar!

Caramel

Starkt filmtips! Libanesisk romantisk komedi/drama som utspelas på en skönhetssalong i Beirut. Rolig, gullig och lite lite sorgsen, men bara lite. Se den!


Det går an - bok 2:2009

Som man kanske kan räkna ut har jag läst den här boken för jobbets skull. Inte för att jag inte gärna läser klassiker men som förströelselitteratur känns den ändå rätt otippad just för mig just nu. Jag minns att jag läste den i gymnasiet, men kommer inte ihåg den så som jag uppfattade den nu. Jag mindes egentligen bara att en ung man och en ung kvinna träffades på en båt och slog följe på en resa och att de blev kära. 

Jag mindes inte det lustiga i Alberts funderingar kring vilken sorts flicka hon är när han först får syn på henne på båten. Hon byter ju plötsligt huvudbonad!

"Den unge, hygglige segeanten hade på fördäcket varseblivit henne, som skilts ifrån sin moster; och det väckte hans uppmärksamhet, att hon vid avresan stått i en liten nätt fruntimmershatt av vit kambrik, men efter en stund låtit hatten försvinna av huvudet, visande sig istället nu med en silkesschalett över hjässan, såsom "jungfrur" bruka. Frågades alltså; var denna passagerska mamsell eller jungfru? och, i vilketdera fallet, huru kom det sig , att hon bytt om huvudbonad?"

Det här ställer ju till det för Albert. Eftersom han tycker att hon är mycket vacker och intressant, vill han ju tilltala henne, men hur?! Han gör några tappra försök, men säger fel; "jungfru" faller inte i god jord och inte heller "mamsell", men till slut hittar han rätt med ett enkelt "du". Nu kan de unga tu börja lära känna varandra och ju längre resan går, desto mer håller de av varandra och de får några spännande, men mycket anständiga, resdagar tillsammans. Till slut närmar de sig dock den punkt på resan där deras vägar egentligen borde skiljas och det är även då deras samtal går in på djupare ämnen.

Carl Jonas Love Almqvist fick motta mycket kritik för synen på äktenskapet som boken förmedlar. Sara och Albert kommer nämligen överens om att leva tillsammans i ett jämställt förhållande utan att gifta sig. Han skulle hyra ett par rum av henne, och de skulle sköta sina affärer, sin ekonomi och sina hushåll separat och självständigt, men älska varandra och på detta sätt få kärleken att räcka längre:

"Låt oss då hava det så, Sara, att var och en styr för sitt. Jag skall icke låta dig hava hand över mitt, likasom du icke giva mig makt över ditt. Vi skola endast hava vår kärlek gemensam."

Sara håller en lång monolog i slutet av boken, där hon övertalar Albert om detta och man kan inte annat än hålla med om många av de moderna tankegångarna och jag önskar de båda lycka till!



Australia

Jag och mamma bröt upp från det trevliga fikat med min morkus Ragnhild och gick för att se mastodontdramat Australia. Två timmar och 45 minuter skulle den vara och sanningen är att jag hade rätt låga förväntningar. Av någon anledning. Så här i efterhand vet jag inte varför jag sedan första glimten på affischen varit så skeptisk till filmen. Jag trodde att den skulle vara tråkig och förutsägbar och överdriven. Visserligen var den ganska förutsägbar och visst, lite överdriven också men jag blev mycket postitivt överraskad. Den var riktigt bra och absolut inte tråkig! Tiden gick fort och man rycktes med i handlingen.

Nicole Kidman spelar sin favoritroll: överpräktig och skrattretande pedantisk överklassdam som plötsligt befinner sig i en ny situation där andra spelregler gäller och där hon efter några tafatta försök ändå får visa att hon kan, som en riktig karl. I den här filmen kan hon rida häst och driva hjordar genom Australiens ogästvänliga men magiska utmarker. Har vi sett detta förut? Ja, det har vi, både i Drömmarnas horisont och Åter till Cold Mountain, men det gör inte så mycket för hon gör det ju bra. Hugh Jackman är manlig och stilig och säger "Creiky" med jämna mellanrum, men bäst insats enligt mig gör ändå Brandon Walters som gör filmdebut och spelar den lille aboriginpojken som vinner Nicoles och Hughs karaktärers hjärtan.

En gullig film med pampiga scener och überpampig slutscen. Jag har hört rykten att det finns två alternativa slut - ett positivt och ett negativt. Gissa vad de valde! Som sagt: lite förutsägbar men i hemlighet är jag glad att det gick bra till slut! 

Människohamn - bok 1:2009

Människohamn är John Ajvide Lindqvists tredje skräckroman och den här berättelsen utspelas i Roslagens skärgård, närmare bestämt på Domarö. Även i denna roman möter vi det onda som kryper sig närmare och in i till det yttre normala människors liv med ödesdigra konsekvenser, men tIll skillnad från Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in är ondskan något mycket större här. Det är inte zombies eller vampyrer som hotar öbefolkningen och gör det omöjligt för dem både att lämna ön och att fortsätta leva som förut när det oförklarliga händelseförloppet rullar på allt snabbare, utan något mycket större och skräckingivande i sin vardaglighet.

"Havet har gått sönder" är det budskap som Anders får när han återvänder till platsen där hans enda dotter spårlöst försvann, vilket fick hans värld och äktenskap att gå i kras. Till en början tror han att det bara är han som upplever de märkliga händelserna och stämningarna på ön, men ju mer han börjar nysta i mysteriet, desto mer förstår han att det är något långt bak i tiden som han inte kan påverka. Eller kan han?

Den obehagskänsla som Ajvide Lindqvist undantagslöst lyckas väcka hos läsaren finns även här, dock inte lika gastkramande som tidigare. De starkaste känslorna hos mig blir en blandning av melankoli och skräck men även humor. Jag kan inte låta bli att fnissa åt de till en början busiga gengångarna som kör omkring på en flakmoppe med GB-gubben bak på flaket för att skrämmas. Skämten går dock snart över i brutalare metoder att få fram sitt budskap och då sätter man snabbt fnisset i halsen.

Det var inte en dålig start på mitt bokräkningsår! Jag gillar att bli skrämd, när jag slipper mardrömmarna...

Nytt år ny blogg

Jag har bestämt mig för att det här är en annan sorts blogg än den hittills varit. Jag och mor har bestämt oss för att räkna hur många böcker vi läser på ett år. Här kommer jag att skriva om de böcker jag läser, filmer jag ser och teatrar jag går på. Något slags behov av att skriva har gjort att jag fortsatt skriva, även om jag inte har haft jättemycket att förtälja om, så det här känns som ett kreativare och intressantare (för mig i alla fall) sätt. Det kan ju hända att något annat dyker upp också, men då får det bli så. Alltså: mycket nöje!