nennemis

Idag var den stora avresedagen. Alla ettor kom till skolan med stora väskor och stor nervositet. Efter lunch skulle första hälften söka sig till pendel och tåg för att så småningom hamna i Malmö och (förhoppningsvis) Budapest. Strax därefter andra hälften. Lärarna som skulle med sprang omkring i lätt panik för att kopiera de sista elevlistorna och shoppa matsäck innan det var dags. Innan lunch skulle de dock ha lektioner som vanligt, och eftersom flera lärare är sjuka, fick andra hoppa in och starta lektioner:

Snäll inhoppad lärare: känns det bra nu då när ni ska fara? Ni har inte glömt något?
Elever: nej, vi har allt med, ja vi är jättenervösa!
Snäll inhoppad lärare: vad håller ni på med på svenskan nu?
Elev: ingenting!
Annan elev: men du kan ju inte sätta oss i arbete nu när vi ska åka i eftermiddag och är så nervösa!!
Elak inhoppad lärare: watch me!

Vi lärare som stannar kvar får hoppa in lite här och var. Jag ska t.ex. göra premiär som historialärare i morgon. Det blir spännande. Jag har alltid gillat historia. Jag ska också handla nybakade bullar till våra morgonmöten.

Den här dagen började ju bra. Först var jag för lat för att gå upp när jag hade tänkt, sen regnade det och var bara 3 grader varmt, sen fick jag springa till bussen. På jobbet kom min chef och frågade om jag mår bra - hon tycker att jag verkar vara deppig. Inte en otrolig människokännare. När jag mådde dåligt märkte hon ingenting och nu när jag faktiskt mår jättebra tror hon motsatsen! Eller så sänder jag ut neggodeppsignaler, men det tror jag inte riktigt på. Hon har helt enkelt ingen aning. Det känns inte helt bra, faktiskt. Borde inte en chef ha mer koll? Hon verkade inte heller tro mig när jag sa att det var bra. Vi skulle prata mer när vi har medarbetarsamtal på torsdag!

Resten av dagen blev dock bättre. Jag gjorde succé som vikarie hos nybörjarna i tyska. Deras vanliga lärare pratar BARA tyska med dem och de sa att de aldrig förstår något, inte heller vad han ger för läxa eller när han förklarar grammatiken. Jag tror att det var första gången de förstod hela lektionen, även om jag inte bara talade svenska. Jag tror på en bra blandning. 100 % tyska kanske funkar när man är i landet och man går en intensivkurs, men inte så här. Tror inte jag i alla fall.

Efter jobbet blev det en fika med en kompis - mycket trevligt. Kvällen bjuder på Anna Pihl och ER, ser fram emot en bra slapparkväll.

Såg melodifestival med två tyskar. Det var kul för det är ungefär det töntigaste man kan se på i Tyskland, medan det här i Sverige är så populärt - 2 miljoner ringde in! Wahnsinn! Vi drack drinkar och åt Toffifee (varför köper jag aldrig det - de är ju otroligt goda!).

Idag blev det en till långpromenad, fast inte med bror utan med Hanna. När jag gick ut på Götgatan hade nånting hänt under natten. Det var svårt att sätta fingret på det, men det kändes så stort och ljust. Jag tror att de hade sopat gatan och trottoarerna för det var jätterent och solen lyste nästan rakt ner för gatan mot Globen - fint! Människorna har också märkt att det är vår och ser gladare ut. En del är nästan läskigt trevliga - när vi promenerade längs vattnet blev vi stoppade av en joggingklädd gubbe som började läsa Harry Martinsson-dikter för oss. Anledningen: det är ju vår och vi känner ju inte varandra. Skumt på nåt sätt.

Jag får lust att tvätta fönstren.

Eftersom majoriteten av min förmodade läskrets är släktingar, som ändå vet eftersom de var med, avstår jag från att rapportera om helgen. Trots omständigheterna var det mycket trevligt och kul att träffa släkten igen! 

Nu är sportlovet slut och vardagen tillbaka. Vi hade besök från Tyskland idag på skolan. En tjej från Köln som gör praktik på Goethe-institutet, kom och var med på tyskan idag. På min lektion spelade hon några aktuella tyska låtar av diverse artister och det var mycket uppskattat, även om eleverna är så tysta och blyga och knappt sa något. På torsdag har de chans att ta igen, för då kommer det ett nytt besök. Min kompis Tina från Braunschweig med väninna kommer på besök. Får se vad vi hittar på då!

Vi hade världens längsta möte idag, sen var tågen inställda, Något större hade nog hänt för det tog låååång tid innan de började gå igen. Får väl se i morgon i tidningen. Hoppas inget hemskt! En kollegas katt skulle till kattdoktorn så hon hade bråttom och beställde en taxi som jag fick hänga med i. Bra. Då hamnade jag i Farsta. Det var första gången. Jag trodde att det var där som jag skulle vinna miljoner på triss, men det var inte så. Tyvärr.

Nu håller min tvätt på att bli inlåst till i morgon bitti.