nennemis

I helgen är det sista helgen för parkteatern och det skulle utnyttjas. Salong giraff i Vitabergsparken var en spektakulär föreställning med mycket blandade inslag: trapetsartister, Sarah Leander-tolkare, nakenparad, Skärholmens dragspelsförening mm. Mycket roligt. Kisspaus hemma hos mig med lite Singstar och sedan ett besök på Kvarnen. Det var en upplevelse!

Tråkig, sjuk lördag. Det positiva inslaget var att en vän undrade om jag behövde något från affären eller apoteket. Gulligt! Skönt att veta att det finns folk också nära som bryr sig. Idag mår jag bättre och ska se om jag kan få bjuda på en fika som tack.

Oj, vad hände? Jag var dödstrött när jag kom hem. Men sen fick jag ett städil och började dra ut alla filtar, täcken (Ja, jag har fortfarande alldeles för många, trots att jag gav bort nio stycken till Myrorna för ett år sen...) och kuddar. Jag slängde 4 kuddar som var för gamla och sunkiga, och man behöver faktiskt inte så många. Jag använde mattpiskarställningen på gården och det var nog länge sen den användes tror jag. Piskar man mattor fortfarande? Det kändes som ett av alla utrotningshotade ljud när jag piskade på med skohornet, eftersom jag saknar mattpiskare. Sen dammsög jag och använde nästan alla extramunstycken och jag drog till och med ut spisen och svabbade bakom den! Man häpnar.

I dag kom resten av eleverna, dvs 2:or och 3:or. Vi hade upprop med vår klass och de fick en bra föreläsning om minnesteknik i aulan. Jag hade min tredje lektion med min nya etta och i slutet av lektionen kunde jag alla namn utom de två Alexandrarna. Får se hur många namn jag minns nästa lektion när de sitter på nya platser... Svårt det där.

Och vips så har det gått 2 arbetsdagar. Och jag har träffat min nya klass och haft två svenskpass med dem redan. Det känns otroligt bra faktiskt. Jag tycker att vi fick en bra start och det verkar vara en kanonklass! Men jag är värstingtrött och orkar inte göra så mycket mer än att jobba. Nja, det blev en liten springtur i går morse, och jag har tagit mig i kragen och haft ett möte med banken och ska ha ett till med en annan bank i morgon. Bra Jenny, som min klocka brukar säga! Ja, och så har jag debuterat på Tradera och tjänat ca 150 kronor! Det var kul!

Det har regnat av och till mest hela helgen, men när det var viktigt att det inte regnade var vädret lydigt och regnade inte. När jag och en kompis såg på utebio i Tantolunden (Ung rebell - vad var så rebelliskt med honom undrar man) var det lite kallt men inte regn och när jag stod och väntade på en ersättningsbuss mellan Järna och Gnesta var det riktigt varmt. Tyvärr kom ingen buss, bara massa getingar, men jag var väldigt påpasslig när några tanter hade ringt en taxi och hade en plats över. Därför kom jag bara 40 minuter försent till Elviras ettårskalas. Men hon tyckte nog inte att det gjorde så mycket, i alla fall visade hon det inte. Gulligt av henne!

Idag regnade det inte när jag gick till favvofik för att dricka kaffe och läsa tidningen. Tyvärr var stället stängt så det blev matshopping istället och lagande av ny rätt: linsgryta a la Ola. Det blev gott, väldans starkt dock, men gott starkt. När jag kom hem igen regnade det igen - veligt väder!

Jag har upptäckt en ny, fantastisk förmåga hos mig själv! Jag har även under bara ett par dagar lyckats utveckla den ytterligare och tror att jag kommer att bli en mästare på detta innan det här läsåret är slut. Det handlar om att undvika onödiga möten. Redan första arbetsdagen lyckades jag skjuta upp en möte nästan en hel vecka, eventuellt för gott och idag deltog jag bara i 5 effektiva minuter tills jag förklarade att jag därmed inte längre behövde vara med! Jag är mycket nöjd. Undra hur långt detta kan ta mig? Tanken svindlar när man tänker på alla möten jag kan komma att slippa!

Glömde att berätta om värsta kändisspottningen igår! Han kom gående över Götgatan med sin lille son, iklädd jeans och randig skjorta, mörka solisar och keps och med det röda, långa håret i tofs. Vem kan det vara??

Idag hade vi planeringsdag. Vi fick reda på vilka arbetsgrupper vi kommer att ingå i. I juni fick vi önska oss vad vi helst skulle vilja jobba med och jag tror jag kryssade för nästan alla grupper av någon anledning. Jag hamnade som tur var inte i alla, utan i två: resegruppen och i den internationella gruppen, som är en ny grupp. Eftersom jag är med i resegruppen kommer jag att hänga med på ettornas resa i vår. Jag kommer också att åka med en tyskgrupp till Lübeck i december, men det blir nog alla resor för mig i år, om inte min kollegas fru får sitt barn för tidigt, för då får jag hoppa in istället för honom och åka till vår utbytesskola i Tyskland i oktober också. I den internationella gruppen är vi 4 stycken, och vi ska försöka oss på ett Afrika-tema i år. Det finns en skola i Tanzania som är intresserad av ett utbyte i någon form. Kan bli spännande.

Skolan bjöd på lunch och chokladbit och på eftermiddagen satte sig svensklärarna ihop för att planera och gå igenom kursplanerna. Inte så kul men det gick rätt snabbt. Sen resegruppsmöte, det första av många. Vi har redan en idé på resmål, men det kan jag inte avslöja, ty det är hemligt till någon gång i december.

När jag tänker efter borde jag nog känna mig mer förberedd för nästa vecka, för lektionerna drar igång redan på tisdag, men ilet har inte riktigt kommit än... Hoppas det dyker upp snart, så jag sätter igång och planerar lite mer lektioner!

Vår årliga kickoffdag innehöll till allas förvåning ingen tävling i små lag utan bara trevlig samvaro och god lunch. Först begav vi oss till Skeppsta Hytta i Gnesta där vi fick prova på glasblåsning. Vi skulle blåsa små julgranskulor. Det var inte riktigt lika lätt som det såg ut. Framför allt var det svårt att få in luft i glaset innan det stelnade. Röret var svårt att blåsa i, luften liksom pep ut i mungiporna. Därför blev min kula inte så kulformad, utan snarare droppformad eller snoppformad om man så vill. Det är inte heller särskilt lätt att koncentrera sig när hela kollegiet står och garvar... Men jag säger som en mycket klok liten tjej: man kan vissla som man vill! (Och därför även blåsa glas som man vill!)

Efter debaclet med glasblåsningen åkte vi till Södertuna slott och åt en läcker lunch och drack smaskigt kaffe. Sedan fick vi även en guidad tur runt i slottet och fick veta att det är hemsökt av både en vit och en svart dam och att man kan se dansande 1700-talspar i speglarna i balsalen. Mycket spännande.

På kvällen fick jag ett mycket överraskande telefonsamtal med roliga nyheter!

Trots att dagen bara bestod av eget arbete och man egentligen kunde kompa, var de allra flesta av kollegorna på jobbet idag. Jag med. Det var ok att gå upp tidigt, lite tröttsamt att sitta på pendeln igen, och väldigt kul att träffa alla igen. Det här året har vi inte hundratusen nya kollegor, utan bara en, och det är skönt. Dessutom har flera stycken återvänt från diverse barn- och andra ledigheter och det är roligt. Man kan inte direkt säga att jag gjorde en massa jobb idag, men jag hade fått en ny kalender, så den fyllde jag i det jag kunde i, som mitt namn och vad jag ska göra den här veckan och sånt. Sen var det dags för fika och eftersom det var länge sen vi alla sågs, blev det en lång fika. Sen kollade jag i datorn lite för att se om jag hittade mina olika filer och det gjorde jag. Sen kollade jag i lite pärmar och påminde mig om vad mina elever heter och hur de ser ut. Sen planerade jag faktiskt en hel halv lektion - det kändes bra. Jag gjorde ett par hyperlänkar också i min planering. Det blev bra. Sen var det dags för lunch. Efter lunch skulle vi ha ett möte, men när det utvecklades till att bli en exakt kopia av ett möte som vi hade precis innan sommarlovet, drog jag i handbromsen och sa att det vore bättre om vi har ett annat möte en annan gång. Det var jag mycket nöjd med. Sen plastade jag in några böcker och sen var det dags att gå hem. Allt som allt kändes det som en inte allt för betungande dag. I  morgon är det kickoff med hemligt innehåll. Spännande.

Här kommer du till ett smakprov från konserten. (Jag har ju inte fattat än hur man lägger upp youtubeklipp på bloggen. Lär mig någon, please!) Kvaliten är kanske inte den bästa men känslan i publiken och på scenen går inte att ta miste på! 18000 fans sjunger med!

http://www.youtube.com/watch?v=72DiLej4GqY

Jag har haft en mycket trevlig helg med besök av min äldsta vän. Hon anlände mycket tidigt: redan kl. 08:30 på lördagsmorgonen, så besöket började med frukost. En liten stund sken solen den dagen, så då tog vi en liten promenad och letade ett öppet fik med lediga platser utomhus. Vi fann Café String precis när ett par reste sig från sitt lilla skeva bord vid gatan och där satt vi sedan ett tag. Jag hade tidigare visat foton från Jerusalem och blev därför mycket sugen när jag såg att man kunde köpa hummusmacka. Yum! Men inget slår nog hummusen i Gamla stan i Jerusalem!

En liten siesta och sen gjorde jag världens godaste lasagne med Dubai-Chilin jag fick av brodern i julklapp. Den har räckt länge för den är så stark, den chilin!

Sedan var det dags! Först regnade det lite, sen öste det ner, men sen, när vi stod tillsammans med 18000 andra på Zinkendamms IP och väntade på Lars Winnerbäck ljusnade himlen i takt med att stämningen höjdes. En dubbel regnbåge i solnedgången och sen rockade han loss. Det var en helt fantastiskt bra konsert, helt suverän! Kanonstämning och alla sjöng med i alla låtar. Kan det bli bättre? Knappast.
 

Jag är tillbaka i Docksta efter en liten utstickare till Övik. Mor, moster och syster och jag åt god middag i en tom restaurang, sen var vi på Mamma Mia - the movie. Trots att jag sett musikalen minst två gånger blev jag positivt överaskad. Det är en mysig och glad feelgood-film eller behappyfilm som en i publiken uttryckte det. Meryl rockade som mamman Donna men Pierce gjorde bort sig och kommer aldrig att få en seriös roll igen. Jag är rätt säker på att han dessutom blev biten av att sjunga och kommer att försöka sig på en solokarriär inom musiken - tyvärr. Det kommer ingen att bli lyckligare av.

Efter filmen kom min kloka syster på värsta bra idén. Tänk temafest, tänk ABBA, tänk textilcaféet! Ja, eller hur! Hur bra som helst! Sen åkte vi hem till dem och såg No country for old men. Jaha, jag fattade allt utom slutet.

Söndag och besök hos en liten Vilmer i Själevad. Sen storbingo när jag åkte gratis på linje 100 tillbaka till Docksta. På kvällen blötlades jag och andra kusiner och släktingar i Mäjasjön - hur mysigt var det inte där då?! Varför i all världens dag har jag inte varit där förut? Jag badade och simmade och fångade grodyngel och blev barn på nytt. Sen drack jag kaffe och blev vuxen igen. Jag vill dit igen och grilla nån kväll och bada nån dag!

I morse blev det hittills längsta turen: runt Gällstasjön OCH Näs! Det gick bra, men det känns i kroppen nu efteråt. Den är trött.

Var på hemmahosfest i Docksta igår kväll, hemma hos kantorn och hans fru. Visst låter det ordentligt! Fniss! Jag har fått en hel drös nya bekanta i byn och blivit fisktämjare - allt på en kväll, tänka sig. Månen var full och röd när jag gick hem genom byn i julinatten för att sova. Och sov gjorde jag länge och höll på att missa melodikrysset, men väcktes som tur var av båten så jag hann. Släkten satt ute på däcket och löste för fullt när jag kom ner med en skiva bakisbröd och en stor kopp kaffe. Nu ska vi snart iväg till Övik och gå på Mamma Mia och jag ska sova över i Järved. I morgon ska jag träffa Vilmer.

Men huvva, vad jag har missat att blogga nu då! Det blir så där när det händer mycket, då har man ingen tid att skriva. Jag har haft Super-C på besök och det är ju alltid skojigt. Vi var i Nordingrå i tisdags, på ett berg i närheten i onsdags och lite trötta dagen efter berget, men vi bakade ändå. Bakisbullar. Idag har hon åkt söderut igen, och lämnat ett Docksta i ruiner bakom sig. Som alltid.

Idag (läs söndag) kändes det för första gången helt lätt när jag sprang runt sjön. För att överdriva lite grann kändes det som att jag flög fram över asfalten och jag kunde ta långa, vackra steg och utnyttja nedförsbackarna genom att ta mer fart då i stället för att bara ta igen mig i dem. I fast förvissning om att jag närmade mig ett personbästa struntade jag i att gå den sista biten från mackarna hem till Huset, men när jag tittade på mobilen på bron var det ändå samma, gamla, långsamma tid. Vad konstigt. Så jag har inte blivit snabbare, men det måste ju ändå vara ett bra tecken att det kändes så lätt. Alltså borde jag kunna ta i mer egentligen eller springa längre.

Halv elva svängde storebror med sällskap upp på gården och jag följde med ut till Nordingrå, till Näset som befolkas av en syster med familj och massa katter. Jag, Anna och Agnes tog en tur till Järnsta café för att prova "världens bästa fika". Vi blev väl inte helt övertygade om det, men det är ett mysigt ställe. En tur till Stinas keramik blev det också, där Agnes köpte ett magiskt trollspö för tio kronor. Med det kunde man förvandla människor till krokodiler och kattungar till lejon.

Lite senare blev det senlunch på Gårdsbutiken med hela gänget. Agnes fick den roligaste maten, men också ett hörnformat blåmärke på kinden. Promenad genom betet och sedan kaffe med chokladpraliner och cookies på uteplatsen och äntligen sken solen precis när det skulle göra det! Där satt vi och kom ihåg vår barndoms somrar med fisketurer, övernattning i lustis, bryta på Rotsidan, matlag, gå upp på berget, mormor, morfar... Those were the days!

I går var det auktion i Ullånger. Det var en stor händelse, det var första gången sedan i tisdags som mor och jag lämnade Docksta. Det första jag gjorde i Ullånger var att köpa en varmkorv och en Trocadero. Sedan började syningen av varorna och strax därefter budgivningen. Systrarna var i sitt esse och bjöd på bord och hyllor till höger och vänster. Jag fattade snart galoppen och riktade in mig på en stor, rosa skänk. Men något måste ha varit fel, för samtidigt som jag höjde och höjde stod mamma bakom mig och kved: "nej nej nej" med mer och mer panik i rösten. Hon tyckte nog att skänken var i största och slitnaste laget, och såg faktiskt lite lättad ut när den gick bort till en äldre herre för ynka 250 kronor. Visst har jag redan en skänk, som är mycket finare, och som jag inte lyckats få ner till Stockholm än, men det hade varit skoj med ett renoveringsobjekt som sommarprojekt. Nåja, det kommer fler auktioner, hoppas jag. När nästan alla hade gått och auktionen led mot sitt slut, kom auktionsutroparen fram till Tyghögen. Nu blev det en het strid på kniven, men systrarna förvillade de andra damerna genom att ropa varannan gång och från två olika håll. På så sätt blev de gemensamma, lyckliga ägare till en icke oansenlig hög med tygrullar. Vi fick lite hjälp att lasta in alla fynd i bilen, allt fick plats utom mamma.

I morse öste regnet ner på lilla Docksta när jag vaknade. När jag åt frukost med. Sen fortsatte det så en lång stund. Dessutom hade jag känt mig lite hängig igår kväll och det gjorde ont i knäna. Ja, fantasin är otrolig när det gäller att hitta på anledningar att inte göra något jobbigt. Precis - springdag! Men döm om min förvåning när jag runt ettiden såg att det ljusnade på himlen och spontant tänkte: nu kan jag ju ta en tur ändå! Någonting har hänt. Är det vändpunkten alla talar om, som ska komma när man har tränat ett tag och man blir lite beroende av det? Eller är det tjurigheten i mig som säger att har man sagt att man ska springa så gör man det? Nja, Jag har då aldrig tidigare märkt av en sådan tjurighet så det verkar tyvärr osannolikt. Jag hade gärna haft en sån självdisciplin - kan man köpa det någonstans? Är det kanske den inofficiella dealen med systern att vi springer varannan dag? Hmm, kanske det... Annars hade jag legat efter och fått skämmes alternativt gett henne en möjlighet att skippa en dag. Så snäll är jag inte! Hehe! I morgon är det du, Anna!

Oavsett orsak fann jag mig strax därefter i springningskläderna och satte av i kanske inte sporrsträck men i någon sorts lunk i alla fall. Jag kände mig otroligt nöjd med mig själv. Ända till ett par ondsinta släktingar kom och påstod att det bara är 2 km runt Näs! Maken till fräckhet! Det måste minst vara 3! Och runt sjön hade jag helst önskat att det var 7 km och inte 5! Om allt detta är sant betyder det att jag om bara några veckor ska vara redo att springa runt 5 Näs eller två Gällstasjöar. Huvva! Nu har jag i alla fall hittat ett träningsprogram på Tjejmilens hemsida där det står vecka för vecka och dag för dag vad man ska träna beroende på hur snabbt man vill ta sig runt. Jag tänkte vara smart och lägga ribban lågt - på så sätt får jag ett lättare träningsprogram och gör jag något mer än det föreskrivna kommer jag att känna mig bra igen och klarar jag det bättre när det väl gäller likaså! Man får inte vara dum!

Igår hade mor och jag fått ett telefonsamtal. Det var ett mindre sällskap som ville boka in sig på supé i eftermiddag. Ojoj vad vi fick bråttom! Det fejades och putsades och finporslinet togs fram och dammades av, meny bestämdes och det inhandlades. Idag lagades allt till och därefter tog vi på oss det vackraste vi hade och precis när sällskapet svängde in på gården var det sista färdigt. Puh! Vi hann. Det blev en tre-rättersmiddag, som vi hoppas uppskattades av gästerna, som f.ö. var på väg söderut till sina släktingars lantställe. Vi fick sitta ned med gästerna och till och med leka med deras barbiedockor!

Ikväll kom även moster hem. Det var ett kärt återseende. Hon har varit efterlängtad av oss alla. 

Fast katten är sur på henne och protestbajade i duschen.