nennemis

Jag hade tänkt att jag skulle springa en sväng i morse, men när jag upptäckte att jag inte kunde somna och bara låg vaken och tittade på klockan, räknade jag ut att det är bättre att jag fick sova en timma extra än att ge mig ut och springa efter bara 4 timmars sömn. Så det blev ingen tur i morse och ingen i kväll eftersom jag blev kvar på jobbet så länge. Ändå tog jag med jobb hem. Det börjar hopa sig lite nu, känns det som. Mycket rättning coming up. Prov i morgon, i övermorgon och nästa vecka. Man ska väl ha något att göra på lovet -haha! Nej, jag ska försöka bli klar snabbt med dem! Jag får ju finbesök på lovet, jag! Dokumentförstöraren nästa, kanske... Den är verkligen underskattat som tekniskt hjälpmedel. Eller så kan man göra som en kollega - glömma jobbväskan på tåget. Som tur är blev jag alldeles klar med alla verdammten reseminnen från ettan ikväll. Det är inte det att de inte är intressant att läsa, utan att det tar så himla lång tid att skriva kommentarer till dem. Och sen är de inte sååå himla intressanta att läsa ändå... Jo, vissa, men inte alla. Rättningskväll alltså, men även ER! Man måste få någon belöning!

I fredags hängde jag på teaterna igen. Jag undrar om jag har blivit beroende. Eller en groupie. Eller så är det bara väldigt trevligt och kul att hänga där på fredagar. Charmen med impro (en av charmarna) är ju att man kan se samma föreställning hur många gånger som helst utan att det blir samma eftersom det aldrig blir samma eftersom allt är improviserat. En annan charm är att det verkligen är supertrevligt folk som hänger där och efter, vad blir det, 4 kurser börjar man känna lite olika människor, som i sin tur känner andra människor osv. Det innebar att jag till den första föreställningen gick med en vän, men efter den andra föreställningen gick iväg för att ta en öl med sex vänner. Som blev 8 strax. (Människor alltså, inte öl...)

I lördags sov jag länge och tittade sen ut länge genom fönstret och försökte peppa mig till att gå ut i det mulna och springa en tur. Efter ett tag gick det också och det blev den vanliga lördagsrundan runt Årstaviken. Guuuud vad vackert det är nu! Nästa gång måste jag ta med en kamera och föreviga utsikten från Årstabron över Tantolunden. Rött och gult och orange och alla små gulliga kolonilotthus.

Lite jobb och sen var det redan kväll och då kom lillebror på besök. Vi lagade supergoda tacos, spelade guitar hero och gick till Broder Tuck. Himla trevligt att ha en bror i närheten igen!

Vilken tur att jag har teatern på tisdagar för annars hade hela dagen varit åt skogen. Den är numera officiellt min hatdag på jobbet och älsklingsdag på kvällen. Normalt tycker jag mycket om mitt jobb, men en klass har utvecklats i helt fel riktning om ni frågar mig. I stället för att bli mognare och smartare blir de både mer infantila och debila. Särskilt två herrar idioter som nu nästan har tjänat ihop till antingen kompanistryk eller polisanmälan. Jag har inte bestämt mig för vad det blir än. Nog om det. På teatern blir det bara roligare och roligare. Det är svårare nu men det märks samtidigt att vi lär oss massor hela tiden. Snart är det dags för vårt första uppträdande! Spännande!

Dojorna funkade bra i lördags och bra i morse! Nu känns det som att jag är på g igen med springandet. Det börjar dock bli kallt på morgnarna så en slags huvudbonad skulle sitta fint! Kanske till och med vantar.

I lördags var jag ju dubbelbokad på två inflyttningsfester, en i Hammarby Sjöstad hos en kollega och en annan på Ringvägen hos en teatervän. Båda var samtidigt och jag funderade ett tag på att springa emellan och inte berätta att jag var på två ställen, utan låtsas att jag skulle på toa eller ut och röka eller nåt, men trots att det inte är så långt fågelvägen mellan ställena, så hade det nog märkts är jag rädd. Man är ju tvungen att att antingen ta färjan över vattnet eller tvärbanan till Gullmarsplan och sen byta till gröna linjen till Skanstull. Nää, det blev för komplicerat. Jag gjorde det lätt för mig och gick först på kollegans fest och sen på kompisens. Det var smart, för det var verkligen krypavstånd hem sen från den festen!

I går var en sån där dag när man hinner med så otroligt mycket, trots att man inte stressar utan bara tar det som det kommer. Jag sov ut - det behövde jag, sen jobbade jag lite efter frukost - det behövde jag också, sen såg jag att det var soligt och fint ute, så då tog jag en promenad och letade samtidigt efter en kofta - det behöver jag, jag hittade ingen, men däremot hittade jag ett café med uteservering och små kaffetermosar - det ville jag ha, så det köpte jag och en kanelbulle. Sen gick jag hem och hann även laga god mat och göra dosor och tvätta kläder och bädda rent! Är det inte imponerande!?

Igår hade vi en riktig girls night out! Vi är några kollegor, varav några har slutat på vår skola, som träffas ibland och gör något trevligt tillsammans, ofta innehållande god mat och mycket prat. Det brukar vara svårt att hitta ett datum när alla kan pga av familjer osv, men igår lyckades vi. Vi lyckades till och med överraska den som skulle överraskas,  nämligen hon som helt fräckt smet iväg till New York och gifte sig i somras utan att vi hann möhippa alls! Det går ju inte, så vi hade haft kontakt med hennes man och ordnat att han kunde vara med barnen och se till att hon inte hittar på något just den här kvällen.

Efter jobbet samlades vi och tog pendeln till Sollentuna där offret bor och gick och ringde på. Hon såg oss genom fönstret och kunde inte förstå vad vi gjorde där. Hennes första tanke var att vi kanske skulle på kurs! I hennes kvarter. En fredag kväll! Mm säkert! Vi hade med bubbel, choklad och en vacker rosafluffig tiara, så det var bara för henne att ställa undan korv stroganoffen hon satt och matade barnen med, byta om och följa med oss.

Vi åkte till restaurangen GRILL. Ojojoj. Ojojoj. Vad ska man säga? Det var det godaste (och dyraste!) jag ätit på länge! Jag åt lammet, som de är kända för och ... ojojoj. Gott som ... gott ... som världens godaste. Salladen, såsen, potatisgratängen, köttet, lilla förrättssaken, vinet. Gudomligt!

Tyvärr hade huvudpersonen vrickat foten, så det blev ingen mer utgång, men däremot en taxi hem till mig där vi drack mer vin och kaffe och åt choklad. Och där man kunde prata med  varandra. Lönehelg i stan ju, fullt och köer överallt, men inte hemma hos mig!

Idag ska jag prova mina nya dojor i spåret!

Oj, redan torsdag kväll! Tiden går snabbt. Jag har hunnit med massa enskilda samtal, en teaterkväll, fotbollsturnering i solen, en joggingtur (en kort en) och ikväll värstingshopping på Runners Stores utförsäljning. Nu har jag laddat för en löparhöst: nya superskor, vindjacka och vindbyxor - supertunna. Ser fram emot att ge mig ut i spåret!

Fredagen utvecklades sig till en intensiv dag, med en massa extra möten, med varierande grad av positiv kontext. Flera telefonsamtal behövdes också ringas, men till slut blev det slut på arbetsdagen och jag kunde åka hem, slänga i mig lite mat och ut igen till premären av Tre systrar på Stadsteatern. Jag hade sett den tidigare, på genrep på teaterhögskolan, men det här versionen utspelades inte på den ryska pampan utan i norra Norrland, läs Lappland, och systrarna längtade inte hela sitt liv till Moskva, utan till Stockholm. Kul grepp, och även andra saker var kul i uppsättningen, tex när den fjärde väggen (väggen mot publiken) vid olika tillfällen försvann och publiken direkt tilltalades och besjöngs. Det ska bli kul att läsa recensionen i morgon.

På lördagen fick jag besök från Wien! Vi fikade, mötte upp med andra exilwienare, fikade igen, åt mat och gick sen på (ännu en) premiär, den här gången på Improvisationsteatern. Superkul föreställning: "Oxfilétjuvar togs av polis" - de små nyheternas musikal.

Och JA, just ja! Det glömde jag ju bort. Jag sprang ju också en lång tur runt Årstaviken på lördagsmorgonen! Hur kunde jag glömma? Det var andra rundan sen förkylningen och den första lite längre. Det kändes jättebra, men min dumma pulsklocka funkar dåligt.

Det här var dagen när jag skulle ha cirka 7 timmars oavbruten tid att få hur mycket som helst gjort. Hur tror ni det gíck? Inte helt enligt planerna, men lite grann i alla fall. Framför allt hann jag ut på min första joggingrunda sen tjejmilen och monsterförkylningen. Dessutom hann jag planera fram till slutet av en kurs, skriva omdömen på en klass texter, dricka massa kaffe, ställa in ett möte (yey!) och sätta ihop ett läxförhör till fredag. Och varför hade jag 7 timmar? Jo, för att vi hade föräldramöte ikväll, men bara för ettornas föräldrar och eftersom jag inte är mentor i ettan behövde jag bara säga ungefär: "Hej, jag är jag och jag gör det jag gör". Ungefär. Förutom en kort släng av Dansk Tourettes har allt gått bra idag!

Betydligt med störande drömmar inatt! De är tyvärr inte möjliga att återge, så jag ska försöka glömma dem så fort som möjligt.

En enda lektion hade jag idag, men inte mycket tid ändå, för idag hade vi vår årliga stardag. Som ett alternativ till insparkar, som på en del skolor verkligen spårar ur och blir mycket obehagliga, har vi en dag då vi blandar alla klasser i olika lag och går ut i skogen och tävlar och leker. I tre timmar var vi ute och gjorde charader, flyttade äpplen med hakan och sjöng och dansade till ABBA. Bra för sammanhållningen men det betyder tyvärr inte att det inte händer tråkiga saker också på skolan. Jag blev väldigt besviken på en elev idag, som inte vad snäll mot en klasskompis. Det är tråkigt när folk går över gränsen så där.

Jag  var på ett mycket trevligt bröllop igår. En kollega till mig gifte sig i Sankta Maria Magdalena kyrka och festen höll till på Carlsbergs gård på Långholmen. Jag var helt rätt och fabulous i en grå, kort och glansig klänning med skor som gjorde ont i lilltårna. Middagen var mycket trevlig, jag satt vid ett bord med tre poliser, en rörmokare och två tyskar och var så upptagen med att konversera att jag nästan höll på att missa den italienska buffén. Efter middagen var det dans och sen tårta. Yum dubbelt upp!

Jobbar, men inte helt frisk än. På eftermiddagen fylls huvvet med gegga och idag var jag så trött på hemvägen att jag höll på att somna på tunnelbanan. Flera gånger, en när jag stod upp. Jag åkte in till centrum och bestämde mig för att behålla klänningen som jag köpt inför bröllopet på lördag. Då behövdes det plötsligt nya skor också, det blev ett par som jag tror jag kan ha till en massa saker. De kanske inte är perfekta till just den här klänningen men till mycket annat. Väl hemma föll jag i koma, en sån där tung, djup dagsömn som man inte orkar vakna ur. Men som tur var gjorde jag det. Jag måste ju se om jag är på tv ikväll!

Igår var jag och Jonas på impro&co-teatern och såg på två impro-föreställningar. En var bra och en var ganska dålig. En var med finnar och svennar och den andra med norrmän. Efter föreställningarna var det party i teaterlokalen med ett band som spelade och där man fick gå upp och sjunga en sång eller hitta på en sång och sjunga. Det var himla trevligt, men ingen av oss vågade sig upp och sjunga. Nästa gång kanske...

Idag hade jag ett uppdrag: att hitta en klänning att ha nästa lördag på bröllopet jag ska på. Det var inte lätt, jag var i en massa affärer inklusive stora Åhléns innan jag hittade rätt ställe med rätt klänning. Den blir kanon! Nu ser jag fram emot detta! Saknas nu bara rätt skor och rätt sjal till. Och kanske en handväska. Sjalar har jag ju i mängder men inte helt rätt färg den här gången.

Jonas och jag tog bussen från Slussen och sen var vi nästan framme vid Magasin 7. Där såg vi massa folk som stod i kö och en Ingvar Oldsberg som stod och åt wok. Sen fick vi ett häfte med massa ölbiljetter och en Red Bull som vi fick halsa snabbt innan det var dags att ta plats i inspelningsstudion. Det var kul att se hur inspelningen gick till, och lite läskigt när Oldsberg stod och viftade med en startpistol som inte funkade, och lite långtråkigt när tekniken inte funkade på väldigt länge. Men vi var en lydig publik och klappade entusiastiskt när vi skulle. Många gånger. Vi var utlovade mat i pauserna och fick kall varmkorv och varm öl.

Läsarsiffrorna dalar, men vad ska jag göra?! Det är till och med sämre än när jag inte bloggar. Det är kanske för att mina kära läsare tror att jag är med om fantastiskt spännande saker när jag inte bloggar och bara väntar på att jag ska berätta om dem! Men nu är det ju inte så den här gången och det vet mina läsare. Jag har extremt tråkigt, för jag är sjuk. Jag trodde att jag inte var sjuk och gick till jobbet i onsdags, men det fick jag ångra på ett plan, för jag blev mycket sämre och huvudet fylldes av gul gegga. Men på det andra planet - javadskavikalladetkanskekontrollbehovsplanet - känns det bättre, eftersom jag kunde sortera lite papper i alla fall den dagen på jobbet och planera för min frånvaro resten av veckan. Värre för mina kollegor som måste hoppa in och vicka (och för dem som jag ev. smittade) men bättre för mig som känner mig lugnare. Vem har sagt att jag är altruist?!

Ett resultat blev alltså att jag låg i sängen mest hela dagen igår. Johnny Depp underhöll lite och jag blev sugen på choklad och så sov jag en hel del. Men sen på kvällen fick jag besök av lillebror-soontobe-stockholmaren! Idag, nu, är han och kollar lägenhet och jag mår mycket bättre. Det måste jag ju för vi ska på tv-inspelning ikväll!

Smart-jag gick till jobbet idag, fast jag var alldeles för sjuk egentligen. Fick en massa utskällningar av mina kollegor och gick därför strax hem igen, efter att ha förberett för eventuell frånvaro kommande dagar. Det hade kanske varit smartare att stanna hemma och i stället varit frisk kommande dagar. Nåja. Nu är jag hemma i tråklägenheten igen och ser på dum-teve.

Jag drömde om Batman i natt.

Han är inte alls så präktig som han ger sken av i filmerna.

Det kostade på att springa milen med begynnande förkylning, närmare bestämt kostade det en karensdag och vet ej hur många sjukdagar. Jag är i alla fall hemma idag och i morgon. Men det var det värt, absolut! Lite träningsvärk och skavsår har jag också, men det får man räkna med. Idag är jag förkyld på de flesta sätt man kan. Det är trååååkigt att vara hemma. Att man längtar efter en ledig dag när man jobbar hjälper inte, för är man hemma är det för att man är sjuk, och då orkar man inte göra alla de där grejerna man tänkte.

Idag har jag sovit, sett på dålig tv, stapplat till Apoteket och ICA, spelat tv-spel, sovit, ätit jordgubbar och nu ser jag på ett program om en kille som vill sätta rekord i att ha en skorpion i munnen under så lång tid som möjligt. Udda. Den positiva händelsen var att jag lyckade komma in på hembanken igen efter datastrul och hittade massa pengar på nåt konto som jag inte visste att jag hade! Hurra!

Jag har haft besök av min kära mor den här veckan. Det har varit jättemysigt och kul! Vi har gått på stan och på teater - Alfahonor hette pjäsen. Eller pjäs, det var snarare en standup av två olika och lika kvinnor. Igår åkte mamma och moster vidare till nya äventyr och jag var hemma och laddade för min Tjejmilen-debut. Det var vila och kolhydrater som gäller kvällen innan tävlingen.

Idag var det då dags. Jag var faktiskt riktigt nervös, jag vet inte varför. Jag till och med drömde om loppet, men det var lite konstigt i drömmen. Jag stannade hela tiden och pratade med folk och fikade. I drömmen var det inte alls jobbigt. Det var det IRL men jag klarade det! Mitt mål var egentligen bara att springa hela vägen och det gjorde jag, jag är ganska nöjd med tiden också, även om det inte var något världsrekord. Roligt var det också! Jag var rädd att det skulle vara alltför mycket folk och kaos för att man skulle kunna njuta av det hela, men det var verkligen välorganiserat. Jag har definitivt blivit biten av the running bug! När är nästa lopp? Särskilt kul var det att springa med släkt och se släkt stå och heja på! Det hjälpte verkligen!

Nu har jag ont i halsen. Får man det av att springa? Jag trodde man fick ont i fötterna...