Mind over muscles?
Eftersom det tokregnade igår kväll kunde jag inte springa då, därför hade jag ställt klockan en halvtimma tidigare i morse. Normalt brukar man ju, har jag hört, ha två konkurrerande viljor: hjärna och hjärta eller förnuft och känsla eller vilja och lathet, något sånt. Men i morse var kroppen och hjärnan rörande överens om att det bästa vore att stanna i sängen. Utan att jag hann fatta det hade jag ställt fram klockan en halvtimma och lagt mig igen. Det var då den tredje (!) rösten gjorde sig gällande. Den tjatade på och var skitjobbig och sa att jag ändå var vaken redan och att ligga kvar en halvtimma inte skulle ge någon kvalitetssömn och att jag skulle känna mig dum om jag inte sprang och att det skulle kännas skönt efteråt och bla bla bla. Den tredje rösten vann till slut och till min förvåning. Sur och muttrande gav jag mig iväg. Jag kände mig lurad på något sätt, men kunde inte riktigt tänka ut varför. Som det ju blir kändes det efter bara ett par minuter mycket bättre och när jag kom tillbaka efter en halvtimma var jag på riktigt bra humör. Snart bara en vecka kvar till loppet!