nennemis

Jisses, vad kul jag har haft! Det här var det roligaste jag gjort på länge länge. Rookien var jättekul och alla var jätteduktiga. Men gissa om jag var nervös innan! Men så fort jag kom ut på scenen med de andra var det som försvunnet. Jag vet inte vad som var roligast att vara: spindel på dejtingprogram, rysk kalashnikovfabrikör som friar till kollegans morfar eller finsk vinterkrigare som förbereder premiären på Madagaskar 2!?! Och det var så kul att ha massa jag kände i publiken - jag hade nog flest av alla: 8 stycken! Tack alla för att ni kom! Hoppas att ni hade lika kul som jag, men det är nog inte möjligt för jag hade så himla kul!

Igår hade jag en ytterst trevlig kväll med alla mina bröder och deras flickvänner. Vi hade reserverat bord på Restaurang Venedig som har mycket god pasta och därefter gick vi och spelade biljard på JoLo. Det var en jättemysig kväll. Mer sånt!

Lite hes var jag, men det är ingenting motför vad jag är idag! Jag har knappt någon röst - jag låter som mamma på mosters 50-årskalas! Och idag har jag ju min scendebut - hur ska detta gå? Det känns mycket intressant. Jag kan ju iofs spela både hes person och snuskgubbe ganska övertygande (de har alltid hesa röster, eller hur?). Vi ska träffas två timmar innan och värma upp, frågan är om det kommer att göra min röst uppvärmd och bättre eller om det tar slut på den? Det känns som antingen eller. Jag antar att det bara är att vänta och se.

Nu ska jag koka en till kopp te med honung.

Läraren: Det där maskulina ordet ser vi ju att det är feminint. Och det där lilla kursiva s:et efter der Mann i ordboken visar också att det är feminint.
En elev (lite försiktigt): Kan inte s:et stå för att det är ett substantiv?

Ja, så där går det när man går till jobbet med feber i kroppen. Det var nog bäst som skedde att jag ställde in tjejkvällen och istället gick och la mig kl 22.00 för att sova i 14 timmar.

Idag tackade jag nej till att hålla mitt löfte om att stå på Älvsjö-mässan och promota vår skola. Jag tror inte att jag hade gjort något särskilt bra intryck med mitt snörvlande och hostande. I stället tog jag tåget halv ett och åkte hem och drog täcket över huvudet. Det var en bra idé. Resten av kvällen har jag rättat uppsatser och lagat italiensk mat. Jag ville härma min italienska väns jättegoda mat från i söndags. Det blev gott men inte lika gott som hon hade gjort. Nu ska jag bli miljonär också - jag har två lotter i det där där man vill bli det. Det blir jättebra, undra vad jag ska göra med alla millar?!

Det börjar bli några som kommer att komma på Rookien! Gulp! Men också jättekul! Jag är inte så nervös än, men det hinnar jag bli!

Slutligen ett stort GRATTIS till alla som fyller år idag! Brorsan - vi firar på lördag!!

Kanske inte helt frisk men till jobbet gick jag i alla fall. Jag hade bara en lektion och jag satt ner mesta delen av tiden. Rätt ovanligt faktiskt, normalt står jag upp hela lektionerna om inte eleverna sitter och skriver förstås. Jag vet inte hur andra lärare gör...?

Eftersom jag bara hade en lektion stack jag hem så fort jag kunde och det blev halv fyra. En skön tupplur och sen middag, eller var det tvärtom? Jag märker hur ointressant det här inlägget blir så jag lägger nog av.

Något kul jag kan säga är att jag har anmält mig till nästa teaterkurs nu! Hurra! Den börjar i januari och det är samma kurs som jag går nu men med lite annan grupp och en annan lärare. Det är ju bara en gång och Rookien kvar på den här gången, så det är bra att jag har något att se fram emot. Jag kommer nog aldrig att sluta med teatern känns det som!!

Jag var alltså hemma från jobbet igår. Det brukar jag ibland längta efter att få vara när jag är frisk men när jag väl är hemma är det mest bara tråkigt. Det kan ju ha att göra med att jag då är sjuk och inte orkar uppskatta ledigheten. Jag gjorde i alla fall mitt bästa. Jag hade en film som skulle ha lämnats tillbaka i söndags så den gick jag iväg med och med ett litet leende kom jag undan förseningsavgiften. Jag fick även med mig två nya filmer att se: Indiana Jones och någon kristallskalle och Eichmann - en ny film om ja Eichmann. Kanske inte de normalaste filmer att hyra när man är sjuk, det tyckte inte min kollega i alla fall, som snällt nog ringde och hörde hur jag mådde.

Jag såg Indiana-filmen och massa Black Books, Eichmann fick gott vänta på sin tur. Det kanske blir idag, då jag är hemma även idag. Jag hade faktiskt också en del rättning med mig hem så en liten stund satt jag med det. Idag har jag dessutom tvättat kläder, duktigt duktigt, men råkade inkräkta på en grannes tid, illa illa. Jag borde även handla mat, för även sjuklingar måste äta.

Jag blev tvärsjuk igår kl 17:00. Jag hade haft lite känning när jag var ute på middag i lördags, kl 19:15 - då hade jag en minut av halsont. Det kom alltså tillbaka igår kl fem. Jag hade bjudit in mig till min italienska väninna på lunch för att hon behövde ha en anledning att städa sitt nyrenoverade kök, därefter gick vi tillsammans och tittade på fd teatervänner som hade sin Rookie. Det var kul och skönt - för nu är jag inte lika nervös för mitt eget uppträdande. Det ska nog bli mest bli roligt. Efter föreställningen kom det halsonda tillbaka. Jag åkte direkt hem och under bussresan kände jag hur det spred sig till öronen och medan jag pratade med mammsen på telefonen gav det sig även på öronen. Därför är jag hemma idag.

Helgen i övrigt var trevlig och överraskande och överraskande trevlig.

Jag var till doktorn idag och han kollade på några prickar jag har på armen och på den stora fula röda pricken på axeln. Sur och Tjur hette kärringarna i receptionen. Världens sämsta inställning, och bemötande! De sitter säkert och bråkar med varandra om vad de egentligen hatar mest: folk eller sina jobb. Vad gjorde jag då för fel, kan man ju fråga sig, för naturligtvis var det väl säkert mitt fel att de var sura. För det första hade jag en tid kl 08:00, och stället öppnar ju inte förrän då. Men eftersom jag kände viss tidspress för att jag skulle hinna till min första lektion, var jag ju där liiiiite tidigare, kanske fem i. Då var ju Sur eller Tjur, jag vet inte vem av dem, tvungen att buzza in mig. Åhhh, det måste ha varit jättejobbigt! Sen gick jag rakt fram till en av dem i receptionen. Jag tänkte som så att reception betyder mottagande eller mottagning så det är väl dit man går först, eller? Kärringen tittade inte ens upp och jag vågade inte säga hej. Hon totalignorerade mig så jag gick och satte mig istället. Hade det här inträffat en dag när jag iddes, hade jag reagerat annorlunda, tex stått kvar eller hejat överglatt. Istället satte jag mig och väntade. Kärringen fortsatte att ignorera att jag fanns, men den andra blev klar med sin kund, f.ö. den enda andra människan som befann sig i väntrummet, och blev väl tvungen att titta mot mig. Med en djup suck klämmer hon ur sig: "Och ingen har tagit nummerlapp!" Djup suck igen. Sedan: "Ja, kom fram då." Jag VET att man ska ta nummerlapp, men det VAR BARA JAG DÄR! Det kan väl inte vara så jävla svårt att veta vem som är i tur!!! Förresten var skylteländet bara på svenska! Ja, jag kan svenska, men man kan väl inte utgå från att alla gör det. Får alla som inte kan läsa svenska samma bemötande? Dessutom är väl de flesta som kommer till vårdcentralen sjuk på något sätt, eller orolig - kan man då inte förvänta sig lite omtanke och lite förståelse för att man kanske i första hand letar efter en levande människa och inte en skylt eller att man är lite förvirrad eller ofokuserad! Om inte det kan man väl för h-e visa lite vanligt gammaldags HYFS!!!

Doktorn var i alla fall snäll och mina prickar också. En ska jag låta kniva bort. Jag övervägde att skvallra för den snälle doktorn om drakarna i receptionen, men som sagt var det här inte en dag som jag iddes så mycket.

Nu ska jag ut med kollegorna! Kan bli kul!

Igår var jag på middag på Bröderna Olssons restaurang Garlic & Shots. Det blev fördrink med vitlök och tomatsås/juice, friterade vitlökar och vitlöksoliver till förrätt och kött med vitlök och vitlökssås och potatisgratäng med vitlök till huvudrätt. Inatt väckte jag mig själv med min egen andedräkt. Jag har tillbringat dagen mest till att försöka undvika folk. Lite svårt i mitt yrke.

"Har du renoverat dig?" Ja, så kan man ju också uttrycka det. Det var i alla fall kommentaren jag fick på nya frisyren av en elev. Lovet gick alldeles för fort och nu är det slut. Tillbaka i skolan och med eleverna. Men det är rätt ok, särskilt när de är så charmiga som de är.

Jag måste hitta en ny motionsform har jag kommit på. Det är alldeles för mörkt och kallt numera på morgnarna för att jag ska orka mig upp och ut och springa. Men vad ska man göra då? Om man bara kunde få iväg sig på kvällen till ett gympapass! Men jag känner mig helt tom och tömd på krafter på kvällarna. Det är bara teatern som jag orkar iväg på. Ja, jag vet: man får mer energi av att sporta, men man måste ju börja nånstans och varifrån får man då orken?

Skum grej förresten - min granne Mia, den enda grannen som jag har känt litegrann här på gatan i stan, har flyttat. Men som jag förstod det hade hon fått lägenheten såld för flera veckor sedan och det var en kille som skulle flytta in. Jag har också sett att det har lyst i fönstren men inte tänkt mer på det. Nu idag när jag kom hem från jobbet var det visning igen i samma lägenhet och nyfiken som jag är tittar jag förstås in och småpratar lite med mäklaren. Jag frågar då om inte lägenheten redan hade sålts och han svarar att han som bodde där, en viss H E I K I ska sälja lägenheten. !!!! Ni som har följt mina strapatser i diverse teaterkurser kanske kommer ihåg en viss motspelare som jag inte alls (alls!!) kom överens med, som hade samma namn! Det jag nu undrar är ju om det är samma kille och varför han säljer lägenheten efter kanske bara 3 veckor? Har han sett mitt namn på skylten och tvärångrat sig?? Hur många Heikisar finns det i Stockholm? Hur får man veta? Jag har det! Jag får förstås spionera från fönstren lite mer! Ska börja på en gång!

Någon vaknade efter en kvart och frågade: Är det morgon nu? Samma Någon somnade om igen men vaknade 06:50 och ville upp och göra i ordning frukost på säng till mig. Snällt men tidigt. Någons mor lyckade fördröja det hela en timma men sen gick det inte att stoppa längre. Så jag fick frukost på sängen, och mycket också! Mycket trevligt, det händer ju inte så ofta.

Sedan fixade vi oss i ordning och tog sedan tunnelbanan till Gamla stan. Tre tuffa tjejer i vackra klänningar strosade strax därefter med lite kaffe/juice i magarna Västerlånggatan fram i riktning mot kungliga slottet. Där såg vi en vakt som lovade att han inte skulle bitas om vi kom nära. Vi var inte helt övertygade om det så vi höll tillbörligt avstånd. Därefter hittade vi ingången till Livrustkammaren. Där kunde man, om man hade lite mer tid och lite färre barn med sig, läsa om gamla kungar och bla se Karl XII´s kläder som han blev skjuten i och även Gustav III´s kläder som han blev skjuten i. Nu blev det mer en snabb promenad genom de rummen och en lite längre session i pysselrummet och i rummet där man kunde prova prinsesskläder.

Lunch intogs på Gula Måsen och sen tog vi tåget till Handen och hälsade på Någons morbror. Någon fick stanna där en stund och se på Tingeling-filmen medan Två Andra gick och gjorde av med pengar i Haninge Centrum. Någon hade somnat under förhandsvisningarna och vaknat upp till eftertexterna och tyckte att filmen äntligen borde börja någon gång. Sen tog vi tåget hem igen med en galen ballong och i skrivande stund försöker Någons mor att få Någon att somna så att Två Andra kan se lite på film tillsammans.

Nu börjar det bli allvar! Ett mycket begränsat antal dagar kvar till Rookie - min teatergrupps första stapplande steg in på en scen med betalande publik i salongen. Där ska vi försöka göra det vi annars alltid gör, fast i lite mer organiserad form, och jag misstänker att det kommer att kännas betydligt mer nervöst än vanligt. Och roligare kanske.

En dålig idé hade jag på väg hem. Det var att försöka hinna med en tunnelbana som precis höll på att stänga dörrarna. I ivern att komma på slängde jag fram en arm. Det visade sig strax därpå vara armen som höll i handväskan. Det som hände då var att dörrarna stängde fast min handväska mellan sig. Paniken steg i mig och jag utbrast i ett: "Nej nej nej!" Som tur var lyssnade dörrarna och öppnade sig lite så jag kunde dra ut armen och väskan igen, och jag slapp se väskan åka iväg utan mig.

Den här episoden stressade upp mig lite så pass att jag gick av tunnelbanan alldeles för tidigt, redan vid Medborgarplatsen. Jag trodde att jag var framme men kände inte riktigt igen mig.

Bra idéer då? Ja, jag hade en strålande idé att jag skulle ge mig ut och springa i morse, och i idévärlden gjorde jag det också. Enligt Platon är ju idévärlden också den egentliga och sanna världen, medan sinnevärlden, den som vi ser och upplever med sinnena bara är en blek kopia av den förra. En joggingtur i idévärlden är således mycket bättre och verkligare och borde även därför ge mig mer än om jag hade klivit upp, dragit på mig träningskläderna och gett mig ut i höstmörkret!

I sinnevärlden har jag däremot städat hela lägenheten grundligt. Till och med torkat bakom spisen och tvättat fönstren på utsidan, med fara för mitt liv, måste jag tillägga, eftersom man måste kliva upp i fönstren och tvätta den ena sidan genom den andra, öppna sidan, och liksom balansera på diskbänken. Det slutade i alla fall utan tillbud, och fönstren är rena. Jag har också ätit lunch med min polare Peter och promenerat en liten sväng.

Nu återstår bara att invänta storasyster och systerdottern! Det ska bli såååå mysigt med besök!

Ännu en dag på jobbet utan direkta tider att passa. (Tur det eftersom det var stort pendeltågskaos i morse. Mycket sånt nu för tiden!) På jobbet pysslade jag med diverse mer eller mindre akuta och mer eller mindre försvarbara saker. Det jag borde ha gjort var väl att rätta lite ströuppsatser som kommit in sent och därför missat första rättningståget. jag borde också ha planerat de närmaste veckorna lite nogrannare och kanske kopierat upp saker till eleverna. Det jag gjorde var att börja planera en kurs som inte börjar förrän i januari. Det var väl bra i och för sig, men tanken var väl att jag skulle grovplanera snarare än att börja finliret - men det var bara för att jag blev lite ivrig, så det var väl bra på sitt sätt. Jag hann även med att skriva massa smarta mail, följa med en kollega till ICA, slänga en pärm full med gamla papper, starta en ny pärm och äta massa naturgodis. Eleven som skulle komma kom också och gjorde ett prov. Jag åt kycklinggryta till lunch, igår var det sushi.

Jag fick också en present idag. Den fantastiskt roliga och smarta serien Black Books!

I morgon får jag storfrämmarn! Tur att jag är ledig på dagen så jag kan skura och skrubba barren*!

*stockholmska för lägenhet 

Äntligen har jag hittat Bärlauch i Sverige! Det heter ramslök på svenska och är svingott! Typ vild vitlök. Jag köpte ramslöksost från Creme Bonjour! Yum!

Efter en vansinnig läsarstorm törs jag inget annat än att återuppta bloggandet. Grejen är att knepiga saker händer och det gör er nyfikna men mig eftertänksam. Vad sägs till exempel om en "God fortsättningshälsning" av en främmande dam på min födelsedag? Jag menar, hur visste hon?

Förresten hade jag INGEN rolig födelsedag! Tack förstås till alla hälsningar, men hur kul är det att behöva gå på bio själv, få inställd fikaträff och käka snabbmat i stress på sin stora dag! Inte det minsta, kan jag säga. Överväger mycket drastiska åtgärder. Jag kanske ska byta födelsedag till nån dag då folk finns i min närhet. Typ julafton, men det var visst upptaget.

Som tur var vände vinden och helgen blev bra. Bio igen, den här gången med sällskap, sen oktoberfest i Handen. Tack lille bror för fest och till båda bröderna för presenten! Den ser jag fram emot!

Nu har vi höstlov. Det märks för det är inga elever i skolan. Jag jobbade idag och det ska jag göra i morgon också. Inga elever då heller. Jo, förresten, en. En snäll en.

Skumt skumt skumt. Saker händer som är skumma och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera på dem. Men om teatern har lärt mig något är det väl att improvisera och ta saker som de kommer och reagera på dem. Hoppas det är en bra plan. I övrigt är saker väl bra. Jag hade en trevlig dag med trevliga lektioner och trevliga elever och trevliga kollegor. Mer sånt! Ikväll är det middag med mor, moster och bror som gäller. Upp upp och iväg! Mot Tegnérs gömställe!

Varför händer massa tråkiga saker samtidigt? Varför hänger man upp sig på småsaker? Varför blir vattnet gult när man handtvättar en svart klänning? Varför kan man inte sluta tänka på vissa? Varför är man aldrig effektiv när man har chansen? Varför tror jag att även detta kommer att gå åt skogen? Kan någon förklara?