Australia

Jag och mamma bröt upp från det trevliga fikat med min morkus Ragnhild och gick för att se mastodontdramat Australia. Två timmar och 45 minuter skulle den vara och sanningen är att jag hade rätt låga förväntningar. Av någon anledning. Så här i efterhand vet jag inte varför jag sedan första glimten på affischen varit så skeptisk till filmen. Jag trodde att den skulle vara tråkig och förutsägbar och överdriven. Visserligen var den ganska förutsägbar och visst, lite överdriven också men jag blev mycket postitivt överraskad. Den var riktigt bra och absolut inte tråkig! Tiden gick fort och man rycktes med i handlingen.

Nicole Kidman spelar sin favoritroll: överpräktig och skrattretande pedantisk överklassdam som plötsligt befinner sig i en ny situation där andra spelregler gäller och där hon efter några tafatta försök ändå får visa att hon kan, som en riktig karl. I den här filmen kan hon rida häst och driva hjordar genom Australiens ogästvänliga men magiska utmarker. Har vi sett detta förut? Ja, det har vi, både i Drömmarnas horisont och Åter till Cold Mountain, men det gör inte så mycket för hon gör det ju bra. Hugh Jackman är manlig och stilig och säger "Creiky" med jämna mellanrum, men bäst insats enligt mig gör ändå Brandon Walters som gör filmdebut och spelar den lille aboriginpojken som vinner Nicoles och Hughs karaktärers hjärtan.

En gullig film med pampiga scener och überpampig slutscen. Jag har hört rykten att det finns två alternativa slut - ett positivt och ett negativt. Gissa vad de valde! Som sagt: lite förutsägbar men i hemlighet är jag glad att det gick bra till slut! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback