nennemis

Jag verkar behöva nya utmaningar hela tiden. Den senaste galna saken jag gjorde var att sjunga solo inför 100 studenter och kollegor på balen i går kväll. Om man inte räknar singstar, och det gör vi inte, så var detta första gången som jag sjöng solo överhuvudtaget och i mick och allt. Inte lät det så himla snyggt, och visst gick det lite väl snabbt motför kompet, men jag sjöng hela låten med alla ord och de flesta toner och uppskattat var det - stora applåder följde. Jag är supernöjd att jag vågade.

Balen i övrigt var som studentbalen brukar vara. Några lärare brukar åka ut till slottet lite tidigare, uppklädda och snygga. Så känner vi oss i alla fall ända tills eleverna kommer i sina häftiga ekipage och otroligt vackra prinsessklänningar och håruppsättningar. De är så vackra och man bleknar bredvid dem, men det är som det ska vara. Det är deras kväll och de äger den! Den här balen missade jag det mesta av talen, eftersom jag och en kollega fick vandra runt med en något överförfriskad elev i 1,5 timme innan hans pappa äntligen kom och hämtade honom. Killen hade hällt i sig en hel flaska vin i ett nafs och det tålde han inte. Stackarn kunde inte gå, inte prata och inte ens hålla sig vaken till slut. Snacka om trist, att missa sin egen bal och att behöva bli stöttad av sina lärare medan man kräks över den hyrda fracken, för att sedan bli hämtad av pappa och lillebror!

Efter balen fick jag skjuts till kusinen i Gnesta. Där sov jag och idag hade vi en helmysig dag med musik på torget, glass från Gnesta-Kurre och kaffe i trädgården. Det var rätt motvilligt som jag tog pendeln tillbaka till Stockholm, eftersom vi hade det så trevligt. Väl hemma blev det en snabb dusch, lite mat och sen fyrans buss till Västerbron och till fots vidare till Långholmens utescen. Där var det fullt med folk som suttit sen kl 12.00 och lyssnat på stand-up. Jag hittade mina vänner längst framme vid scenen och jag fick lyssna till bla. Thomas Järvheden, Lasse Nilsen, Björn Gustafsson och Soran Ismail. Naturligtvis var Björn Gustafsson stora favoriten och fjortisarna framför oss skrek som besatta när de såg honom och varje gång han sa något roligt eller såg så där pluttegullig ut som de älskar. När han var klar sprang alla bakom scenen för autografer och såg inte riktigt var de satte fötterna, men jag kände det! Grrr!

Nu är jag hemma och ser fram emot sovis i morgon!

Ännu en gång sänker sig kvällningen över Ölandsgatan. En helg har gått och trevlig har den varit. Den började i fredags, som den ofta gör. Jag hade planerat en liten grill-happening för några vänner, men den kalla kvällen tvingade in oss och det blev knytis inomhus istället. Alla hade med sig smaskiga saker och, trots att inte så många kände varann när det hele började, ändrades detta snabbt och det blev en kanonkväll med många skratt och mycket sång. Tack alla för att ni kom!

Lördagen började lite långsamt, med halvhjärtade försök att lösa melodikrysset. Var är alla släktingar när man behöver dem? Inte online i alla fall! Jag och Super-C, som stannade hela helgen, gav upp och gav oss ut på stan istället. Vi hade trott att vi ville shoppa och gjorde nåt slags halvhjärtat försök på det också, men dåligt resultat. Desto bättre gick det med glassätandet i Gamla stan och kall dryck i solen på Mosebacke! Där rockade vi! På kvällen åt vi partyrester och såg spektaklet från Serbien. Någon av fredagsgästerna hade spritt rykten om att jag skulle ha schlager-party, och därför fick vi besök av två herrar, som var på väg ut i natten och som stannade och såg omröstningen och drack ett glas vin, innan de fortsatte sin kväll.

Super-C tog en låååång sovmorgon, medan jag skuttade upp klockan sju för att tvätta, diska och laga kaffe. Sen tog orken slut och resten av dagen blev lite soft, med kaffe i solen, promenad längs vattnet och på kvällen ett besök på Stockholms Improvisationsteater för att se Rookie - dvs när de som har gått kursen som kallas breddning visar upp vad de lärt sig. Den kursen ska jag gå till hösten och jag längtar tills jag får göra Rookie - det var inte så svåra saker de gjorde. Men visst kommer man att vara nervös!

Nu är det söndagkväll igen. Den här helgen har också gått fort, de gör det nuförtiden, eller har de alltid gjort det? Idag har jag äntligen haft den där lugna dagen utan planer som jag har längtat efter. Men så superkul var det inte, när det kom till kritan. Visst var det skönt att slippa stressa till något inplanerat och att bara kunna slappa, se lite på Sopranos, laga ordentligt god grekisk sallad och hinna skriva alla de där mailen, som jag borde ha skrivit för länge sen. Men sanningen är nog att jag ändå föredrar när det händer saker! Så jag ska sluta gnälla om att jag är trött eller stressad, för det är ett aktivt val och ingen tvingar mig. Slutgnällt alltså!

Vad har jag då mer lärt mig i helgen? Jo, att pudlar kan utgöra en trafikfara, att Olrog är ett känt namn, att skapa ett event på Facebook, att alla 50-årskalas inte är lika galna (moster, ditt vann!), och att Tullinge station har hårda trappor. Inte så dåligt på ett par få dar! Nu överväger jag om jag ska se Bodygard eller inte ikväll... Svårt beslut!