nennemis

Eller ja...toalös mest. Men i sådana lägen märker man av behovstrappan! Vad är det man behöver, egentligen? Man behöver mat, dryck och sömn och nånstans att göra sig av med maten och drycken, sen. Så jag tog ännu en gång mitt pick och pack och begav mig till Solna Centrum till mina kära vänner A&M. Jättesnällt av dem att öppna sina dörrar för en tillfälligt hemlös! Vi beställde pizza och såg på män i träd. Sen fick jag sova över där och duscha!! Inatt är jag åter utan toa, får se hur det löser sig. Snart, snart...ska det vara klart! Jag längtar!

Igår var det fredag. Då slutade jag tidigt, åkte hem och var hemma bara en snabbis, sen gick jag till frisören och var där jättelänge. Nu är jag fin i håret igen! Efter det var jag hemma bara en snabbis igen och bytte om, för att sen åka till Hagagatan och gå på improvisationsteater. En tjej från kursen var med och föreställningen var jättebra! Två otroligt duktiga improvisatörer! Vi insåg att vi har en bit kvar...

Idag har jag varit på klädbytardag! Några elever från konsfack hade ordnat det och dit kom det en hel massa människor med en hel massa kläder. För varje plagg som man lämnade in fick man plocka med sig ett annat. Jag hade med mig 8 plagg men hittade bara 4 som var något. Men det gjorde ingenting. Det var bara bra att få lite mer plats i garderoben. Ikväll är jag hemma och tvättar lite och ser på melodifestivalen.

Ibland känns det som om man bor i en Kafkaroman. Igår skrev jag om att vattnet till badrumselementet måste stängas av så jag ringde K. förvaltning som är ansvarig för huset. Där svarade en glad norrlänning att man måste stänga av vattnet centralt och det beror på vilken lägenhet jag har. Jag förklarade då var i huset min lägenhet befinner sig och fick till svar ett bekymrat suckande. Huvudkranen till min lägenhet ligger inte i huset, utan i källaren under Ingeborgs stenar - ett stensliperi i huset bredvid mitt. Och han som äger den lokalen är lite svår att få tag på, eftersom han största delen av sin tid reser runt i världen och letar ädelstenar. Ingen har heller nyckel till lokalen.

Optimist som jag är, tänkte jag att jag kollar om han är där när jag kom hem från jobbet, eller kanske det finns någon lapp med ett telefonnummer på dörren. Det var uppenbart ingen där - mörkt och låst och när jag tittade in genom rutan såg jag bara skräp och säckar. Det fanns dock en lapp på dörren. Den sa att leveranser hänvisas till skrädderiet på andra sidan gatan. Så jag gick till skrädderiet. Där hade de ingen aning, det brukade komma ett paket någon gång då och då, men de visste inte hur man skulle kunna få tag på honom.

Väl hemma tog jag datorn till hjälp och började googla på Ingeborgs stenar. Det resulterade i ett telefonnummer som gick till en fax, samt ett faxnummer som hade upphört utan hänvisning. På ett stensliparforum lyckades jag ta reda på att mannen heter David och att han har skrivit en bok om stenslipning, men den informationen tog mig inte längre. På en deltagarlista från ett stensliparkonvent i Colorado hittade jag en epostadress till denne David så jag slängde iväg ett mail och förklarade min situation. Jag hittade även en adress i Västerhaninge, som på något sätt är kopplad till Ingeborg/David, men när jag ringde dit (efter att ha hittat ett telefonnummer genom Eniro.se) var det en ung tjej på en telefonsvarare på andra sidan luren. Nu hade min optimism avtagit en smula, men jag lämnade ändå ett meddelande utan större hopp om att få svar.

Vad skulle jag då göra. Jo, jag ringde tillbaka till norrlänningen på K. förvaltning och frågade honom om han var helt säker på att min lägenhet var kopplad till systemet under stensliperiet. Han frågade då igen var min lägenhet låg och då visade det sig att han hade missförstått mig och att den kranen satt i källaren i mitt hus, och att han skulle kunna svänga förbi och stänga av den. Ja, men då så! Inga problem, alltså!

Idag ringde han dock tillbaka och föreslog att jag istället skulle ta dit en rörfirma som fryser rören för det skulle nog bli mycket billigare.

Idag är en kille från rörfirman här och fryser rören. Vad som händer med alla mina lämnade meddelanden runt om i världen återstår väl att se. Ingen har hört av sig än i alla fall.

Det är inte alltid lätt att summera en helg, men jag har faktiskt inte hunnit sätta mig ner och skriva nåt förrän nu. Helgen startade i alla fall i fredags i vanlig ordning. Jag kan väl inte säga att jag var ett under av effektivitet på jobbet, men jag hade i alla fall mina lektioner plus 4 betygssamtal, så man får väl vara nöjd med det.

På väg hem i pendeln läste jag horoskopen. Jag måste säga att jag föredrar det kinesiska framför det...ja, vad är det, det vanliga, kallar jag det i brist på fantasi, men ni vet vilket jag menar, det med stenbockar och vågar och sånt. Under vågen stod det att jag ska tänka på att jag kan ha fel ibland! Jag menar, vad är det för sorts råd egentligen!? Den risken finns ju alltid förstås, men det kan ju inte låta sig hämmas av, och inte är det rätt inställning inför en helg! Usch nej! Då föredrog jag Kaninens år - där stod det att jag inte måste känna att jag måste vara motiverad jämt och ständigt. Men vad skönt! Ibland känns det ju som att man borde engagera sig i allt möjligt som räntor och personalmöten och gud vet vad! Men det är jag numera befriad ifrån.

Jag hann vara hemma i cirka en minut innan det ringde på dörren och Super-Carro stod där. Vi har haft tjej-helg och det har varit jättekul. Vi började med att svida om och gå ut och äta. Vi valde Primo vid Odenplan av strategiska skäl. Maten var underbar och billig och vinet rött och smaskigt. "Sallad är ju bra!" tyckte kyparen och var skum hela kvällen. När han kom med sallad eller notan eller vad som helst, körde han in den direkt under näsan på en, så man hoppade till av förskräckelse. Vi såg hur han gick omkring med samma stil hos andra gäster som också såg lika besvärade ut som vi kände oss.

Därefter gick vi till min teater alldeles i närheten, därav valet av restaurang. Där var nämligen golvinvigningsfest och två föreställningar i improvisation. Jättetrevligt och jätteroligt. Inte så många av hunkarna, dock. Däremot träffade jag flera deltagare från förra kursen. Efter föreställningarna drack vi vin och pratade strunt.

Under lördagen shoppade vi och åt minisemlor. De var goda men små... Det blev även hemlagad mat och Singstar och en värdelös film med Jack Black. Vi såg ca 20 minuter. Det mättes en hel massa i badrummet också under lördagen. I morgon skall det inhandlas toaletter och duschar och grejs!! Sen startar det hele!

Idag har vi strosat i regnet, jag har jobbat lite och vi har lagat mat. I morgon händer massa saker: jag ska hinna med att spela beach, handla ett badrum och teatra. Får se när jag hinner blogga...