Musik i örat
Visst var det lite motstånd när jag skulle till jobbet, jag skulle ljuga om jag skrev något annat, men det gick ju. Cohen hjälpte till lite. Så gjorde även Lars och Peter (Winnerbäck och LeMarc förstås).
En betraktelse: visst är det lite asocialt med alla som går och lyssnar i sina lurar hela tiden. Jag själv tycker det känns helt ok att göra det när jag väl sitter på bussen/tunnelbanan/pendeln, men inte när jag köper biljett/äpple/tuggummi. Man hör ju inte heller om någon skulle tilltala en, och kanske man då framstår som snorkig/otrevlig/arrogant. Det finns en reklam nu för mp3-spelare som menar att man ska stänga ute alla (o)ljud som finns i ens omgivning, men jag tycker resultatet blir att alla går omkring i sin egen lilla värld, vilket bidrar till egosamhället. Om man inte hör folk, behöver man inte bry sig om dem, inte hålla upp dörrar, säga hej/tack/oj till folk... Dessutom drar man sig lite för att tilltala nån med lurar i, det känns ju som att man stör. Det fattar dock inte eleverna i skolan, när jag säger till dem att ta ut öronsnäckorna. De säger att de ju inte har nån musik på i dem, men det vet ju inte jag eller deras klasskamrater som kanske vill fråga om något. Dessutom verkar det vara farligt - på en del elever i skolan verkar det som att lurarna har växt fast. De har de i precis hela dagarna! Jag som får ont i öronsnibbarna efter bara en liten stund. Har jag rätt, eller är jag bara gammaldags? Jag tror förstås att en del har musik i öronen hela tiden som en ursäkt för att inte behöva prata med någon alt. ha någon att prata med. Om man lyssnar på musik eller för den delen fipplar med mobilen ser man inte ensam ut, det ser i alla fall ut som en självvald ensamhet och inte påtvingad.
Ikväll var det teater igen. Det var roligt som alltid. Nu kör vi bara improvisationer, det är lite svårt men det är samtidigt väldigt roligt, och man märker hur alla blir säkrare och mindre stela.
En betraktelse: visst är det lite asocialt med alla som går och lyssnar i sina lurar hela tiden. Jag själv tycker det känns helt ok att göra det när jag väl sitter på bussen/tunnelbanan/pendeln, men inte när jag köper biljett/äpple/tuggummi. Man hör ju inte heller om någon skulle tilltala en, och kanske man då framstår som snorkig/otrevlig/arrogant. Det finns en reklam nu för mp3-spelare som menar att man ska stänga ute alla (o)ljud som finns i ens omgivning, men jag tycker resultatet blir att alla går omkring i sin egen lilla värld, vilket bidrar till egosamhället. Om man inte hör folk, behöver man inte bry sig om dem, inte hålla upp dörrar, säga hej/tack/oj till folk... Dessutom drar man sig lite för att tilltala nån med lurar i, det känns ju som att man stör. Det fattar dock inte eleverna i skolan, när jag säger till dem att ta ut öronsnäckorna. De säger att de ju inte har nån musik på i dem, men det vet ju inte jag eller deras klasskamrater som kanske vill fråga om något. Dessutom verkar det vara farligt - på en del elever i skolan verkar det som att lurarna har växt fast. De har de i precis hela dagarna! Jag som får ont i öronsnibbarna efter bara en liten stund. Har jag rätt, eller är jag bara gammaldags? Jag tror förstås att en del har musik i öronen hela tiden som en ursäkt för att inte behöva prata med någon alt. ha någon att prata med. Om man lyssnar på musik eller för den delen fipplar med mobilen ser man inte ensam ut, det ser i alla fall ut som en självvald ensamhet och inte påtvingad.
Ikväll var det teater igen. Det var roligt som alltid. Nu kör vi bara improvisationer, det är lite svårt men det är samtidigt väldigt roligt, och man märker hur alla blir säkrare och mindre stela.
Kommentarer
Trackback