nennemis

Sedan vi gick på bio i stor grupp, har vi gåpåbioförhalvaprisetkort och dem utnyttjar vi så mycket det bara går! Ikväll var jag med några kollegor och såg Persepolis - en tecknad film av en iransk kvinna. Mycket annorlunda och mycket bra och mycket snygg! Innan dess var vi och åt thaimat, innan dess var jag hem till en kollega som fått barn och fikade, innan dess var några kollegor hem till bossen som fyllde 50 år och fikade, innan dess var det lunch, innan dess var jag inte i närheten av så mätt som jag är nu!

Nu har jag precis kommit hem från Stadsteatern, där de spelade Peer Gynt. Dan Ekborg var strålande, men är det någon som vet vad pjäsen går ut på? Jag funderade och funderade alla 4,5 timmarna. Nu funderar jag på att slå upp nånstans vad man SKA tycka om den, så jag vet. Det enda jag tyckte var att den var låååång! Inte dålig, inte fantastisk - mest lång. I pausen åt jag en toast med chevreost, valnötter och honung! DEN vet jag vad jag tyckte om!

Är det någon som vet var man köper spackel? Jag har en vägg att laga...

Om det vore så väl ändå! Visst är det bra att de övar, för det behövs verkligen, men måste de sjunga och spela mitt i natten?! Jag inser att jag inte skulle klara mig länge under tortyr - det räcker att inte låta mig sova, sen skulle jag knäckas mitt itu som en torr, gammal trädgren. Grrr, vad aggressiv jag blev, jag sparkade till och med sönder väggen! (Där fick de, liksom!) Efter 2 timmars oljud, som gick rakt genom alla öronproppar jag kunde hitta, slängde jag på mig en tröja och ett par skor (byffor hade jag redan för det är vinter nu) och knatade upp en trappa och ringde på. Grannarna hade mage att se förvånade ut: jaha, men då slutar vi att sjunga! Klockan var för bövelen halv fem!! Då får man inte se förvånad ut om man kanske har stört nån! Idioter - jag är omringad av dem! 

Nu har jag hittat en ny karriärsmöjlighet...igen! Det har visat sig att jag är en hejare på att sy med symaskin. Både framåt och bakåt i en ryslig fart syr jag. Sick och sack och raksöm och alla möjliga sömmar kan jag sy. Jag har redan producerat fler saker, bla håller jag på att redecorate här hemma med hemsydda detaljer. Det blir tjusigt värre! Mest kuddar hittills, men jag har ju å andra sidan bara börjat utforska möjligheterna. Vem vet - jag kanske sadlar om och blir sömmerska eller modeskapare eller, ja vem vet var det hela slutar?!

Nu ska jag iväg på teaterföreställning med mina nya vänner ur teaterkursen. Sjung, för fan! heter pjäsen. Ska bli spännande att se vad det är.

Ni vet hur man kan vara dålig på att uppskatta det man har, de där små glädjeämnena i vardagen. Det är viktigt att ta vara på och lägga märke till dem, för att ha en harmonisk tillvaro. Jag känner att jag har gjort precis det - inte uppskattat vill säga. Tänk till exempel så många luncher jag har njutit av när mina mest smaskande och öppenmunstuggande kollegor INTE har suttit vid de små runda borden och diskuterat de mest svårartikulerade orden i olika språk, som thwart, srpski och geschlechtsspezifisch!

Idag skrattade jag så jag grät flera gånger på teaterkursen. Vi skulle göra improvisationer igen, men den här gången fick man inte prata normalt, utan bara "gibberish", dvs bara blablägogablonkblnk osv. Utan riktiga ord var kroppsspråket desto viktigare och som alltid började det hela i en rätt normal scen, men rätt snabbt blev det helt galet. I en scen var jag dagisfröken tillsammans med en annan tjej, men vi släppte aldrig in barnen utan hade sovtimma själva, medan barnen fick vänta hela dagen utanför dörren. Vid ett annat tillfälle gick en anställningsintervju över i ett dansnummer med chefen och sökande. Mycket tok!

Ikväll träffade jag några ur teaterkursen utanför kursen. Vi var testpublik för en ny pjäs som handlar om clowner i kontorsmiljöer! Det var två vanliga tjejer som jobbade på kontor och allt som hör till, med interna småbråk och liknande, fast förstås med röda näsor. De höll till i en liten teaterlokal på Skeppsholmen och det var kul att se. Det skulle vara kul att vara med i en pjäs...ny karriär kanske?

Visst var det lite motstånd när jag skulle till jobbet, jag skulle ljuga om jag skrev något annat, men det gick ju. Cohen hjälpte till lite. Så gjorde även Lars och Peter (Winnerbäck och LeMarc förstås).

En betraktelse: visst är det lite asocialt med alla som går och lyssnar i sina lurar hela tiden. Jag själv tycker det känns helt ok att göra det när jag väl sitter på bussen/tunnelbanan/pendeln, men inte när jag köper biljett/äpple/tuggummi. Man hör ju inte heller om någon skulle tilltala en, och kanske man då framstår som snorkig/otrevlig/arrogant. Det finns en reklam nu för mp3-spelare som menar att man ska stänga ute alla (o)ljud som finns i ens omgivning, men jag tycker resultatet blir att alla går omkring i sin egen lilla värld, vilket bidrar till egosamhället. Om man inte hör folk, behöver man inte bry sig om dem, inte hålla upp dörrar, säga hej/tack/oj till folk... Dessutom drar man sig lite för att tilltala nån med lurar i, det känns ju som att man stör. Det fattar dock inte eleverna i skolan, när jag säger till dem att ta ut öronsnäckorna. De säger att de ju inte har nån musik på i dem, men det vet ju inte jag eller deras klasskamrater som kanske vill fråga om något. Dessutom verkar det vara farligt - på en del elever i skolan verkar det som att lurarna har växt fast. De har de i precis hela dagarna! Jag som får ont i öronsnibbarna efter bara en liten stund. Har jag rätt, eller är jag bara gammaldags? Jag tror förstås att en del har musik i öronen hela tiden som en ursäkt för att inte behöva prata med någon alt. ha någon att prata med. Om man lyssnar på musik eller för den delen fipplar med mobilen ser man inte ensam ut, det ser i alla fall ut som en självvald ensamhet och inte påtvingad.

Ikväll var det teater igen. Det var roligt som alltid. Nu kör vi bara improvisationer, det är lite svårt men det är samtidigt väldigt roligt, och man märker hur alla blir säkrare och mindre stela.

Spel, dobbel och hemslöjd




Bossen?

Det har varit svårt för mig att komma åt att skriva de senaste dagarna. Jag tror att de misstänker någonting. Igår kväll samlades stora delar av Familjen i en liten restaurang, ikväll har en av höjdarna i skydd av mörkret och i all hast gett sig av tillbaka till Härnösand för ett möte och under hela eftermiddagen har aktiviteten i huset varit febril. Någonting är definitivt i görningen. En medlem från Västkusten har kallats in för att snabbt tömma datorer, föra över känslig information och dumpa annat komprometterande material. Jag har även lyckats komma i kontakt med ortsbefolkningen, och det är ingen tvekan om att det cirkulerar rykten om caféet, men ingen verkar veta, eller vilja veta... Ryktena går från pengatvätt, beskyddarverksamhet till allehanda hasardspel och svart handel. Jag har, med risken att upptäckas, lyckats ta några bilder för att övertyga er om sanningshalten i alla mina påståenden.