En måndag i Tyskland
Idag är det måndag och det betyder skola, även om man är i Tyskland. Eleverna har överlevt helgen och trivs jättebra. Jag fotade och skrev för hemsidan idag, men här kommer den äkta versionen.
Projektet som eleverna jobbar med handlar om att översätta skyltar till engelska från tyska. Jag och min kollega var lite nervösa i datasalen, eftersom vi har en mycket (mycket!) datakunnig elev med oss, som brukar göra diverse dumheter med vår skolas datorer. Vi ville inte riktigt att han skulle hacka sig in i vår gästskolas lärares filer. Men det gick bra.
Den guidade turen vi gick var jättetråkig. Guiden kunde allt (allt!) om Brakels historia och berättade också allt (allt!). Det var långt, det var kallt och det var tråkigt. Vi visste inte hur länge hon skulle hålla på, så vi frågade, sen avbröt vi också i förtid, för hon hade tänkt hålla på i tre och en halv timme. Hon hade verkligen ingen känsla för vad som intresserar 17-åringar, eller någon slags känsla för kroppsspråk - eleverna frös så de skakade och såg inte alls intresserade ut, även om de verkligen försökte. Sen gick vi och drack varm choklad med vispgrädde. Då blev vi poppis.
Efter skolan åkte jag med två kollegor till närmaste stad - Paderborn - och shoppade. Jag köpte lite eventuella julklappar, två filmer, en hörbok och några fina kort som jag vill göra nåt slags kollage av till lägenheten. Det var en trevlig utflykt.
På kvällen bjöds det på Zwiebelkuchen, en slags pizza med mycket lök. Det var godare än det låter: lökkaka!
Projektet som eleverna jobbar med handlar om att översätta skyltar till engelska från tyska. Jag och min kollega var lite nervösa i datasalen, eftersom vi har en mycket (mycket!) datakunnig elev med oss, som brukar göra diverse dumheter med vår skolas datorer. Vi ville inte riktigt att han skulle hacka sig in i vår gästskolas lärares filer. Men det gick bra.
Den guidade turen vi gick var jättetråkig. Guiden kunde allt (allt!) om Brakels historia och berättade också allt (allt!). Det var långt, det var kallt och det var tråkigt. Vi visste inte hur länge hon skulle hålla på, så vi frågade, sen avbröt vi också i förtid, för hon hade tänkt hålla på i tre och en halv timme. Hon hade verkligen ingen känsla för vad som intresserar 17-åringar, eller någon slags känsla för kroppsspråk - eleverna frös så de skakade och såg inte alls intresserade ut, även om de verkligen försökte. Sen gick vi och drack varm choklad med vispgrädde. Då blev vi poppis.
Efter skolan åkte jag med två kollegor till närmaste stad - Paderborn - och shoppade. Jag köpte lite eventuella julklappar, två filmer, en hörbok och några fina kort som jag vill göra nåt slags kollage av till lägenheten. Det var en trevlig utflykt.
På kvällen bjöds det på Zwiebelkuchen, en slags pizza med mycket lök. Det var godare än det låter: lökkaka!
Kommentarer
Trackback