nennemis

Igår hade vi öppet hus och jag var därför på jobbet i 13 timmar i sträck. Inte bra. Det kom massor med folk (250-300 pers!) och över 40 elever stannade kvar till sent och guidade förhoppningsvis några av nästa års ettor. Inte illa! I språkrummet blev vi smått övertrötta och började förbereda fina shower att bjuda besökarna på, men vi lyckade lägga band på oss och vi framförde inte Kabaret. Kanske synd. En fransman inom mig föddes också som gick omkring och lät fransk och nedrökt.

Idag har jag inte haft mycket lektioner men mycket att göra. I morgon åker jag till marsipanens huvudstad tillsammans med en kollega och 15 elever. Vi ska gå på julmarknad och kanske åka båt i Hamburg, om Båtmannen har hunnit byta ut sin motor, vill säga. På måndag kommer vi hem igen om allt går som planerat. Hörs då om inte förr!

Tisdag kväll och teatern är ju slut så jag sitter hemma och vet inte riktigt vad jag ska göra. I ren förvirring börjar jag rätta svenskatexter och råkar rätta en hel klass. Oj! Det här var version tre av reseminnet som jag redan hade satt ett preliminärt betyg, så det gick riktigt undan när jag väl började.

Om några dagar åker jag till Lübeck och det ska väl bli trevligt men jag har en massa att göra innan så det känns mest som ett måste just nu. Jag vet dock att det kommer att kännas annorlunda när jag väl sitter på planet och är på väg. Nu ser min kalender inte rolig ut, det är kluddrigt och eländigt och en massa möten. Jag bläddrar fram till februari, där är det helt blankt - så skönt! Men något säger mig att det kommer att se annorlunda ut när vi är där.

En bra grej är att det snart är jul! Oj, vad jag längtar! Vad önskar ni er i julklapp, tro? Jag önskar mig ett kaffemått! I skrivande stund hör jag på tv att mellandagsrean ska börja redan i mitten på december - skumt!

Dags för en uppdatering, tror jag bestämt!

Jag har varit busy busy den här veckan, inte minst på jobbet. En kollega, min enda kollega i tyska, gick och blev pappa i söndags så jag har hoppat in och vickat för honom, vilket innebär mer jobb förstås men i slutet av december också lite mer pröjs, förhoppningsvis. Det intressanta är att chefen har vetat om detta en väldigt väldigt lång tid, typ sen i april, men inte förrän i måndags blev jag tillfrågad om jag kunde vicka. För den här veckan. Och i fredags fïck jag frågan om jag även kunde vicka veckan som kommer. Nåja, tur att jag har så mycket tid att jag kan göra det då! Eller så.

I tisdags var det sista gången på teaterkursen. Lite sorgligt men de flesta ska fortsätta i samma kurs till våren. Då är det en till breddningskurs som gäller, OCH en till Rookie! Då ska jag vara modigare och säga till fler och säga till lite tidigare. Vi hade personliga utvärderingssamtal med kursledaren också i tisdags, det var intressant och jag fick en hel del tips inför nästa kurs. Kul!

Dagen därpå bar det av hem till lillebror på kvällen med en kompis, två mickar och en rosslig röst. Där fanns ett ABBA Singstar-spel som skulle testas. Och det gjorde vi hela kvällen. Det var superkul att låta till ABBA-låtar. Jag kan inte kalla det jag gjorde för att sjunga, nämligen. Nu vet jag i alla fall vad jag önskar mig i julklapp!!! Gimme Gimme Gimme!

Torsdag morgon och möte med den lilla gruppen elever ur trean som ska åka med till Lübeck nästa helg! Det är ett bra gäng och jag ser mycket fram emot det. Ska bara boka de sista programpunkterna, sen är allt klart för avfärd! Jag tror att jag var hemma på torsdagkvällen... Minnet sviktar.

På fredagen vet jag i alla fall vad jag gjorde. Då kom Super-Carro på besök och vi gick ut och åt på en supermysig italiens restaurang här i närheten. Mmmm! Vad jag åt god mat! Sen blev det surr och godis hemma hos mig. I lördags gick vi en promenad i nysnön och tänkte ut julklappar. Jag har flera bra idéer!

Jo, nu kom jag på vad jag gjorde i torsdags! När jag var på väg hem med pendeln ringde min italienska väninna Franceska och undrade vad jag gjorde. Vi spontankompå att vi skulle gå på Scratch - en improviserad föreställning på vår teater med gästspelande skådisar från Kanada! Det blev lite stressigt så vi åt halvtinade bröd med ost ståendes i hennes kök sen tog vi tunnelbanan till teatern. Väl där hade vi knappt några kontanter, men lyckades få handla både biljetter och smörgås på krita och betala i pausen. Föreställningen var superkul!!

På lördagkvällen fann jag mig åter på teatern. Då var det Sigtunagatan Social Club och jag var där med några ur kursen. Som någon sa: det är som en sekt! Och det stämmer verkligen! Jag vet inte hur många kvällar jag har tillbringar på Sigtunagatan 12 det senaste året! Men det är verkligen beroendeframkallande och ju fler kurser man går, desto roligare är det att hänga där och prata med folk och se föreställningar. Nåja, det finns väl sämre saker att vara beroende av, tänker jag!

Idag var jag inbjuden till en fd teaterkursare på sconesfika. Det var hur mysigt som helst och jag hittade några trevliga personer att diskutera film med. Efter ett besök på ICA lagade jag så en smaskig kycklinggryta med jordnötter och i och med det har jag kommit fram till skrivande stund och uppdaterat er om (nästan!) allt som hänt i veckan. När jag ser tillbaka på det inser jag att det var en ganska intensiv vecka. Och ser jag framåt ser det lika fullbokat ut hela december. Det är nästan som maj i år, då var det få kvällar som jag bara satt hemma och rullade tummarna.

Jisses, vad kul jag har haft! Det här var det roligaste jag gjort på länge länge. Rookien var jättekul och alla var jätteduktiga. Men gissa om jag var nervös innan! Men så fort jag kom ut på scenen med de andra var det som försvunnet. Jag vet inte vad som var roligast att vara: spindel på dejtingprogram, rysk kalashnikovfabrikör som friar till kollegans morfar eller finsk vinterkrigare som förbereder premiären på Madagaskar 2!?! Och det var så kul att ha massa jag kände i publiken - jag hade nog flest av alla: 8 stycken! Tack alla för att ni kom! Hoppas att ni hade lika kul som jag, men det är nog inte möjligt för jag hade så himla kul!

Igår hade jag en ytterst trevlig kväll med alla mina bröder och deras flickvänner. Vi hade reserverat bord på Restaurang Venedig som har mycket god pasta och därefter gick vi och spelade biljard på JoLo. Det var en jättemysig kväll. Mer sånt!

Lite hes var jag, men det är ingenting motför vad jag är idag! Jag har knappt någon röst - jag låter som mamma på mosters 50-årskalas! Och idag har jag ju min scendebut - hur ska detta gå? Det känns mycket intressant. Jag kan ju iofs spela både hes person och snuskgubbe ganska övertygande (de har alltid hesa röster, eller hur?). Vi ska träffas två timmar innan och värma upp, frågan är om det kommer att göra min röst uppvärmd och bättre eller om det tar slut på den? Det känns som antingen eller. Jag antar att det bara är att vänta och se.

Nu ska jag koka en till kopp te med honung.

Läraren: Det där maskulina ordet ser vi ju att det är feminint. Och det där lilla kursiva s:et efter der Mann i ordboken visar också att det är feminint.
En elev (lite försiktigt): Kan inte s:et stå för att det är ett substantiv?

Ja, så där går det när man går till jobbet med feber i kroppen. Det var nog bäst som skedde att jag ställde in tjejkvällen och istället gick och la mig kl 22.00 för att sova i 14 timmar.

Idag tackade jag nej till att hålla mitt löfte om att stå på Älvsjö-mässan och promota vår skola. Jag tror inte att jag hade gjort något särskilt bra intryck med mitt snörvlande och hostande. I stället tog jag tåget halv ett och åkte hem och drog täcket över huvudet. Det var en bra idé. Resten av kvällen har jag rättat uppsatser och lagat italiensk mat. Jag ville härma min italienska väns jättegoda mat från i söndags. Det blev gott men inte lika gott som hon hade gjort. Nu ska jag bli miljonär också - jag har två lotter i det där där man vill bli det. Det blir jättebra, undra vad jag ska göra med alla millar?!

Det börjar bli några som kommer att komma på Rookien! Gulp! Men också jättekul! Jag är inte så nervös än, men det hinnar jag bli!

Slutligen ett stort GRATTIS till alla som fyller år idag! Brorsan - vi firar på lördag!!

Kanske inte helt frisk men till jobbet gick jag i alla fall. Jag hade bara en lektion och jag satt ner mesta delen av tiden. Rätt ovanligt faktiskt, normalt står jag upp hela lektionerna om inte eleverna sitter och skriver förstås. Jag vet inte hur andra lärare gör...?

Eftersom jag bara hade en lektion stack jag hem så fort jag kunde och det blev halv fyra. En skön tupplur och sen middag, eller var det tvärtom? Jag märker hur ointressant det här inlägget blir så jag lägger nog av.

Något kul jag kan säga är att jag har anmält mig till nästa teaterkurs nu! Hurra! Den börjar i januari och det är samma kurs som jag går nu men med lite annan grupp och en annan lärare. Det är ju bara en gång och Rookien kvar på den här gången, så det är bra att jag har något att se fram emot. Jag kommer nog aldrig att sluta med teatern känns det som!!

Jag var alltså hemma från jobbet igår. Det brukar jag ibland längta efter att få vara när jag är frisk men när jag väl är hemma är det mest bara tråkigt. Det kan ju ha att göra med att jag då är sjuk och inte orkar uppskatta ledigheten. Jag gjorde i alla fall mitt bästa. Jag hade en film som skulle ha lämnats tillbaka i söndags så den gick jag iväg med och med ett litet leende kom jag undan förseningsavgiften. Jag fick även med mig två nya filmer att se: Indiana Jones och någon kristallskalle och Eichmann - en ny film om ja Eichmann. Kanske inte de normalaste filmer att hyra när man är sjuk, det tyckte inte min kollega i alla fall, som snällt nog ringde och hörde hur jag mådde.

Jag såg Indiana-filmen och massa Black Books, Eichmann fick gott vänta på sin tur. Det kanske blir idag, då jag är hemma även idag. Jag hade faktiskt också en del rättning med mig hem så en liten stund satt jag med det. Idag har jag dessutom tvättat kläder, duktigt duktigt, men råkade inkräkta på en grannes tid, illa illa. Jag borde även handla mat, för även sjuklingar måste äta.

Jag blev tvärsjuk igår kl 17:00. Jag hade haft lite känning när jag var ute på middag i lördags, kl 19:15 - då hade jag en minut av halsont. Det kom alltså tillbaka igår kl fem. Jag hade bjudit in mig till min italienska väninna på lunch för att hon behövde ha en anledning att städa sitt nyrenoverade kök, därefter gick vi tillsammans och tittade på fd teatervänner som hade sin Rookie. Det var kul och skönt - för nu är jag inte lika nervös för mitt eget uppträdande. Det ska nog bli mest bli roligt. Efter föreställningen kom det halsonda tillbaka. Jag åkte direkt hem och under bussresan kände jag hur det spred sig till öronen och medan jag pratade med mammsen på telefonen gav det sig även på öronen. Därför är jag hemma idag.

Helgen i övrigt var trevlig och överraskande och överraskande trevlig.

Jag var till doktorn idag och han kollade på några prickar jag har på armen och på den stora fula röda pricken på axeln. Sur och Tjur hette kärringarna i receptionen. Världens sämsta inställning, och bemötande! De sitter säkert och bråkar med varandra om vad de egentligen hatar mest: folk eller sina jobb. Vad gjorde jag då för fel, kan man ju fråga sig, för naturligtvis var det väl säkert mitt fel att de var sura. För det första hade jag en tid kl 08:00, och stället öppnar ju inte förrän då. Men eftersom jag kände viss tidspress för att jag skulle hinna till min första lektion, var jag ju där liiiiite tidigare, kanske fem i. Då var ju Sur eller Tjur, jag vet inte vem av dem, tvungen att buzza in mig. Åhhh, det måste ha varit jättejobbigt! Sen gick jag rakt fram till en av dem i receptionen. Jag tänkte som så att reception betyder mottagande eller mottagning så det är väl dit man går först, eller? Kärringen tittade inte ens upp och jag vågade inte säga hej. Hon totalignorerade mig så jag gick och satte mig istället. Hade det här inträffat en dag när jag iddes, hade jag reagerat annorlunda, tex stått kvar eller hejat överglatt. Istället satte jag mig och väntade. Kärringen fortsatte att ignorera att jag fanns, men den andra blev klar med sin kund, f.ö. den enda andra människan som befann sig i väntrummet, och blev väl tvungen att titta mot mig. Med en djup suck klämmer hon ur sig: "Och ingen har tagit nummerlapp!" Djup suck igen. Sedan: "Ja, kom fram då." Jag VET att man ska ta nummerlapp, men det VAR BARA JAG DÄR! Det kan väl inte vara så jävla svårt att veta vem som är i tur!!! Förresten var skylteländet bara på svenska! Ja, jag kan svenska, men man kan väl inte utgå från att alla gör det. Får alla som inte kan läsa svenska samma bemötande? Dessutom är väl de flesta som kommer till vårdcentralen sjuk på något sätt, eller orolig - kan man då inte förvänta sig lite omtanke och lite förståelse för att man kanske i första hand letar efter en levande människa och inte en skylt eller att man är lite förvirrad eller ofokuserad! Om inte det kan man väl för h-e visa lite vanligt gammaldags HYFS!!!

Doktorn var i alla fall snäll och mina prickar också. En ska jag låta kniva bort. Jag övervägde att skvallra för den snälle doktorn om drakarna i receptionen, men som sagt var det här inte en dag som jag iddes så mycket.

Nu ska jag ut med kollegorna! Kan bli kul!

Igår var jag på middag på Bröderna Olssons restaurang Garlic & Shots. Det blev fördrink med vitlök och tomatsås/juice, friterade vitlökar och vitlöksoliver till förrätt och kött med vitlök och vitlökssås och potatisgratäng med vitlök till huvudrätt. Inatt väckte jag mig själv med min egen andedräkt. Jag har tillbringat dagen mest till att försöka undvika folk. Lite svårt i mitt yrke.

"Har du renoverat dig?" Ja, så kan man ju också uttrycka det. Det var i alla fall kommentaren jag fick på nya frisyren av en elev. Lovet gick alldeles för fort och nu är det slut. Tillbaka i skolan och med eleverna. Men det är rätt ok, särskilt när de är så charmiga som de är.

Jag måste hitta en ny motionsform har jag kommit på. Det är alldeles för mörkt och kallt numera på morgnarna för att jag ska orka mig upp och ut och springa. Men vad ska man göra då? Om man bara kunde få iväg sig på kvällen till ett gympapass! Men jag känner mig helt tom och tömd på krafter på kvällarna. Det är bara teatern som jag orkar iväg på. Ja, jag vet: man får mer energi av att sporta, men man måste ju börja nånstans och varifrån får man då orken?

Skum grej förresten - min granne Mia, den enda grannen som jag har känt litegrann här på gatan i stan, har flyttat. Men som jag förstod det hade hon fått lägenheten såld för flera veckor sedan och det var en kille som skulle flytta in. Jag har också sett att det har lyst i fönstren men inte tänkt mer på det. Nu idag när jag kom hem från jobbet var det visning igen i samma lägenhet och nyfiken som jag är tittar jag förstås in och småpratar lite med mäklaren. Jag frågar då om inte lägenheten redan hade sålts och han svarar att han som bodde där, en viss H E I K I ska sälja lägenheten. !!!! Ni som har följt mina strapatser i diverse teaterkurser kanske kommer ihåg en viss motspelare som jag inte alls (alls!!) kom överens med, som hade samma namn! Det jag nu undrar är ju om det är samma kille och varför han säljer lägenheten efter kanske bara 3 veckor? Har han sett mitt namn på skylten och tvärångrat sig?? Hur många Heikisar finns det i Stockholm? Hur får man veta? Jag har det! Jag får förstås spionera från fönstren lite mer! Ska börja på en gång!