nennemis

Jag är tillbaka i Docksta efter en liten utstickare till Övik. Mor, moster och syster och jag åt god middag i en tom restaurang, sen var vi på Mamma Mia - the movie. Trots att jag sett musikalen minst två gånger blev jag positivt överaskad. Det är en mysig och glad feelgood-film eller behappyfilm som en i publiken uttryckte det. Meryl rockade som mamman Donna men Pierce gjorde bort sig och kommer aldrig att få en seriös roll igen. Jag är rätt säker på att han dessutom blev biten av att sjunga och kommer att försöka sig på en solokarriär inom musiken - tyvärr. Det kommer ingen att bli lyckligare av.

Efter filmen kom min kloka syster på värsta bra idén. Tänk temafest, tänk ABBA, tänk textilcaféet! Ja, eller hur! Hur bra som helst! Sen åkte vi hem till dem och såg No country for old men. Jaha, jag fattade allt utom slutet.

Söndag och besök hos en liten Vilmer i Själevad. Sen storbingo när jag åkte gratis på linje 100 tillbaka till Docksta. På kvällen blötlades jag och andra kusiner och släktingar i Mäjasjön - hur mysigt var det inte där då?! Varför i all världens dag har jag inte varit där förut? Jag badade och simmade och fångade grodyngel och blev barn på nytt. Sen drack jag kaffe och blev vuxen igen. Jag vill dit igen och grilla nån kväll och bada nån dag!

I morse blev det hittills längsta turen: runt Gällstasjön OCH Näs! Det gick bra, men det känns i kroppen nu efteråt. Den är trött.

Var på hemmahosfest i Docksta igår kväll, hemma hos kantorn och hans fru. Visst låter det ordentligt! Fniss! Jag har fått en hel drös nya bekanta i byn och blivit fisktämjare - allt på en kväll, tänka sig. Månen var full och röd när jag gick hem genom byn i julinatten för att sova. Och sov gjorde jag länge och höll på att missa melodikrysset, men väcktes som tur var av båten så jag hann. Släkten satt ute på däcket och löste för fullt när jag kom ner med en skiva bakisbröd och en stor kopp kaffe. Nu ska vi snart iväg till Övik och gå på Mamma Mia och jag ska sova över i Järved. I morgon ska jag träffa Vilmer.

Men huvva, vad jag har missat att blogga nu då! Det blir så där när det händer mycket, då har man ingen tid att skriva. Jag har haft Super-C på besök och det är ju alltid skojigt. Vi var i Nordingrå i tisdags, på ett berg i närheten i onsdags och lite trötta dagen efter berget, men vi bakade ändå. Bakisbullar. Idag har hon åkt söderut igen, och lämnat ett Docksta i ruiner bakom sig. Som alltid.

Idag (läs söndag) kändes det för första gången helt lätt när jag sprang runt sjön. För att överdriva lite grann kändes det som att jag flög fram över asfalten och jag kunde ta långa, vackra steg och utnyttja nedförsbackarna genom att ta mer fart då i stället för att bara ta igen mig i dem. I fast förvissning om att jag närmade mig ett personbästa struntade jag i att gå den sista biten från mackarna hem till Huset, men när jag tittade på mobilen på bron var det ändå samma, gamla, långsamma tid. Vad konstigt. Så jag har inte blivit snabbare, men det måste ju ändå vara ett bra tecken att det kändes så lätt. Alltså borde jag kunna ta i mer egentligen eller springa längre.

Halv elva svängde storebror med sällskap upp på gården och jag följde med ut till Nordingrå, till Näset som befolkas av en syster med familj och massa katter. Jag, Anna och Agnes tog en tur till Järnsta café för att prova "världens bästa fika". Vi blev väl inte helt övertygade om det, men det är ett mysigt ställe. En tur till Stinas keramik blev det också, där Agnes köpte ett magiskt trollspö för tio kronor. Med det kunde man förvandla människor till krokodiler och kattungar till lejon.

Lite senare blev det senlunch på Gårdsbutiken med hela gänget. Agnes fick den roligaste maten, men också ett hörnformat blåmärke på kinden. Promenad genom betet och sedan kaffe med chokladpraliner och cookies på uteplatsen och äntligen sken solen precis när det skulle göra det! Där satt vi och kom ihåg vår barndoms somrar med fisketurer, övernattning i lustis, bryta på Rotsidan, matlag, gå upp på berget, mormor, morfar... Those were the days!

I går var det auktion i Ullånger. Det var en stor händelse, det var första gången sedan i tisdags som mor och jag lämnade Docksta. Det första jag gjorde i Ullånger var att köpa en varmkorv och en Trocadero. Sedan började syningen av varorna och strax därefter budgivningen. Systrarna var i sitt esse och bjöd på bord och hyllor till höger och vänster. Jag fattade snart galoppen och riktade in mig på en stor, rosa skänk. Men något måste ha varit fel, för samtidigt som jag höjde och höjde stod mamma bakom mig och kved: "nej nej nej" med mer och mer panik i rösten. Hon tyckte nog att skänken var i största och slitnaste laget, och såg faktiskt lite lättad ut när den gick bort till en äldre herre för ynka 250 kronor. Visst har jag redan en skänk, som är mycket finare, och som jag inte lyckats få ner till Stockholm än, men det hade varit skoj med ett renoveringsobjekt som sommarprojekt. Nåja, det kommer fler auktioner, hoppas jag. När nästan alla hade gått och auktionen led mot sitt slut, kom auktionsutroparen fram till Tyghögen. Nu blev det en het strid på kniven, men systrarna förvillade de andra damerna genom att ropa varannan gång och från två olika håll. På så sätt blev de gemensamma, lyckliga ägare till en icke oansenlig hög med tygrullar. Vi fick lite hjälp att lasta in alla fynd i bilen, allt fick plats utom mamma.

I morse öste regnet ner på lilla Docksta när jag vaknade. När jag åt frukost med. Sen fortsatte det så en lång stund. Dessutom hade jag känt mig lite hängig igår kväll och det gjorde ont i knäna. Ja, fantasin är otrolig när det gäller att hitta på anledningar att inte göra något jobbigt. Precis - springdag! Men döm om min förvåning när jag runt ettiden såg att det ljusnade på himlen och spontant tänkte: nu kan jag ju ta en tur ändå! Någonting har hänt. Är det vändpunkten alla talar om, som ska komma när man har tränat ett tag och man blir lite beroende av det? Eller är det tjurigheten i mig som säger att har man sagt att man ska springa så gör man det? Nja, Jag har då aldrig tidigare märkt av en sådan tjurighet så det verkar tyvärr osannolikt. Jag hade gärna haft en sån självdisciplin - kan man köpa det någonstans? Är det kanske den inofficiella dealen med systern att vi springer varannan dag? Hmm, kanske det... Annars hade jag legat efter och fått skämmes alternativt gett henne en möjlighet att skippa en dag. Så snäll är jag inte! Hehe! I morgon är det du, Anna!

Oavsett orsak fann jag mig strax därefter i springningskläderna och satte av i kanske inte sporrsträck men i någon sorts lunk i alla fall. Jag kände mig otroligt nöjd med mig själv. Ända till ett par ondsinta släktingar kom och påstod att det bara är 2 km runt Näs! Maken till fräckhet! Det måste minst vara 3! Och runt sjön hade jag helst önskat att det var 7 km och inte 5! Om allt detta är sant betyder det att jag om bara några veckor ska vara redo att springa runt 5 Näs eller två Gällstasjöar. Huvva! Nu har jag i alla fall hittat ett träningsprogram på Tjejmilens hemsida där det står vecka för vecka och dag för dag vad man ska träna beroende på hur snabbt man vill ta sig runt. Jag tänkte vara smart och lägga ribban lågt - på så sätt får jag ett lättare träningsprogram och gör jag något mer än det föreskrivna kommer jag att känna mig bra igen och klarar jag det bättre när det väl gäller likaså! Man får inte vara dum!

Igår hade mor och jag fått ett telefonsamtal. Det var ett mindre sällskap som ville boka in sig på supé i eftermiddag. Ojoj vad vi fick bråttom! Det fejades och putsades och finporslinet togs fram och dammades av, meny bestämdes och det inhandlades. Idag lagades allt till och därefter tog vi på oss det vackraste vi hade och precis när sällskapet svängde in på gården var det sista färdigt. Puh! Vi hann. Det blev en tre-rättersmiddag, som vi hoppas uppskattades av gästerna, som f.ö. var på väg söderut till sina släktingars lantställe. Vi fick sitta ned med gästerna och till och med leka med deras barbiedockor!

Ikväll kom även moster hem. Det var ett kärt återseende. Hon har varit efterlängtad av oss alla. 

Fast katten är sur på henne och protestbajade i duschen.

Det är busstrejk och mor och jag sitter lite fast i Docksta, men vi har det väldigt mysigt. Det finns nog ingen bättre plats att varva ner på som här, och det har jag behövt. Vi promenerar eller jag springer, sen läser vi lite, sen lunch, kanske en film och sen middag, sen fri lek till kvällsteven beroende på dag. Idag var det förstås Berlinerpopplarna. Jag vet redan hur det går för dem, för jag håller på och läser uppföljaren Eremitkräftorna, allt tack vare bokbussens förträffliga urval.

Jag hade två måsten idag, att köpa biljetter till pubkvällen på Skuleberget och boka biljetter till Grottmannen. Båda updragen genomfördes. Hoppas jag. Mamma och jag promenerade till skidliften och jag köpte 4 biljetter, men på biljetterna står det konstigt nog Skulefestivalen 2005. Mannen i liften lovade dock att de skulle gälla alldeles jättebra nästa onsdag, så förhoppningsvis gör de det. Annars har jag blivit grundlurad. Hoppas inte.

Idag hade jag redan hunnit jogga förbi kyrkan innan båten tutade! OK, inte uppe med tuppen direkt, men det är en förbättring från igår i alla fall. (För er som inte är bekanta med livet i Docksta menar jag Ulvö-båten som alltid tutar en gång när den närmar sig Dockstakajen och två gånger när den kör iväg igen mot Ulvön, strax efter kl 10:00.) Mitt tränings-program med en joggingtur varannan dag funkar bra än så länge. Idag blev det den långa rundan runt Gällstasjön, och det kändes ok, men det är lättare med musik i öronen. Jag får nog skaffa en ny spelare av något slag, den förra slutade helt plötsligt att fungera en dag. Med musik glömmer man lite bort att det är jobbigt plus att man slipper höra sitt eget flåsande. Jag har kanske inte berättat att jag har anmält mig till Tjejmilen i år, därför behövs lite träning. Jag funderar på att även anmäla mig till Midnattsloppet när jag ändå är i farten. Jag tycker det loppet verkar mysigt.

Efter lunchen kom bokbussen och jag lånade två böcker som jag ska sträckläsa hade jag tänkt. Vi drack även kaffe med en morkus till mig och hennes man och med bokbussissarna. Sen hade mamma och jag det skönt - vi satt på balkongen och läste och målade naglarna och såg på film mest hela dagen. Men inte allt samtidigt förstås, men nästan.

Jag hörde Ulvö-båten mitt i en dröm och tyckte inte att jag sov länge efter det, men när jag väl hankade mig upp var klockan redan elva. Min kära mor hade också sovmorgon och satt i morgonrock och drack kaffe, hon hade vaknat blott en halvtimma innan mig! Både stadshotellkvällar och tjejkvällar har visst en tendens att bli sena! Jag och Jonas hade börjat se Ocean´s thirteen inatt när pappa så snällt hade skjutsat oss ända hem till Docksta, men jag hade inte fattat ett jota för jag var så trött och jag orkade inte heller se hela, men i förmiddags (jag ville skriva i morse, men det skulle inte ha stämt riktigt) var det ett ypperligt tillfälle att se klart den, så det gjorde vi. Fast Jonas sprang mest runt och packade, för tyvärr var han tvungen att åka hem igen idag. Synd! Mor och jag vinkade av honom vid bussen. Sen hade vi en ganska lat dag. Vi handlade mat, låg/satt och solade och läste, gick prommis med Foppa, åt mina godiga pastarullar, och sen såg vi förstås allsången och morden och åt jordgubbar med god yoghurt och dajmkross. Gott gott. Jag bussåg även Luther på mosters dvd. Söt Luther, tur att han blev reformerad! För hans fru alltså. Fast det är klart, hade han inte det så hade han ju inte haft någon fru, och frun som var en förrymd nunna, hade nog inte förrymt heller, men ändå...

Det är alltid roligt att få nya vänner. Den senaste heter Uno och är duktig på att sjunga, men lite snurrig och kommer inte alltid ihåg texterna. Trevlig är han dock, och det var mysigt att sitta på Stadshotellet och höra de sista tonerna av Under ytan klinga ut och ta en Kaffe Carlson och sen träffa Uno och bandet och alla syskonen och ta en till drink och småprata och skratta. Fler såna kvällar!

Tidigare på dagen var vi också alla syskonen och firade pappsen som fyllt år. Han fick ett kattkort och ett bälte och vi åt räkmackor och drack cider och kaffe och träffade även långväga släktingar från The holy Land.

Det är söndagkväll och lugnet har sänkt sig över Docksta och Huset. Jag tycker att det har varit en superkul helg och vill passa på och tacka min najsiga släkt för det! Tack för att ni finns allihopa, även ni som inte har varit här i helgen förstås! Det var bla. middag där Agnes underhöll med lite sång och rockade på det, vernissage där moster rockade, festival där några artister rockade och andra inte, picknick som rockade och lunch där Olas tandorikyckling rockade. Idag var vi plötsligt bara tre personer och ett djur kvar i Huset. Vi åkte då och åt smarrig middag med kändisspaning, eller vad sägs om västerbottengratinerad lax med Moraeus och Thörnqvist! Jodå!

Det har varit en strålande dag i Docksta. Först en liten springtur runt Näset, tyvärr lite väl kort efter frukosten, så det kändes lite tungt i maggen, men det gick bla ändå. När jag kom in på upploppet höll systern precis på att packa ur barn ur bilen och in i huset. Efter lunchen packade vi in massa syskon och andra släktingar i bilen och åkte till Veåsand och skulle bada. Det visade sig att den enda som inte var badkruka var Agnes som även hade Pocahontas-springnings-sjungnings-uppvisning i vattenbrynet. Showen slutade abrupt när en stor sten kom ivägen för Agnes, men efter lite gråt och ett plåster hos mormor glömdes det onda snabbt bort igen. Lite senare kunde man se tre generationer ute på bron som satt och väntade på glassbilen. Den tog god tid på sig att svänga upp på gatan framför huset men sen blev det glassköp. Moster kom hem med snygga naglar, Agnes väntade otåligt på sin lilla tremänning och Jonas har poppat popcorn. Ja, det var en del av det som hände idag.

Ja, kära läsare... Som ni ser är det numera bara tidsfråga innan jag blir Mrs Norton! Edward har läst min blogg och svarat! Det är helt otroligt! Och svenska kan han också! Eller har ha bett någon översätta, ja så kan det också vara. Det känns i alla fall yttterst spännande och jag ser fram emot fler inlägg från min älskling.

Andra nyheter i mitt liv är att jag numera är i Övik, har fyndat smycken (måste ju uppdatera mig inför mitt hollywood-bröllop) och ätit glass. Ikväll åker jag till Docksta med Agnes.